Det är lätt att imponeras av den smålänska folkparken Tyrolen, placerad i Blädinge strax över en halvmil utanför Alvesta. Inte bara för att den är så välbevarad i sitt sextiotalsskick, utan även för de artisterna som hittat och hittar dit. Och i slutet av juni överträffade arrangörerna med största sannolikhet sig själva.
Amadou & Mariam från Mali har nämligen turnerat med band som Blur, Coldplay och U2 och därmed spelat över hela världen. Haft flera stora hits i Frankrike. Gjort den officiella låten till ett Fotbolls-VM. Det var med andra ord alltså bara en tidsfråga när de skulle spela på Tyrolen.
Världens Fest, som kvällen kallas, är ett samarbete mellan Tyrolens vänner, Musik i Syd och Kulturintegration Alvesta. Från sen eftermiddag till efter midnatt bjöds på musiker från bland annat Syrien, Qatar, Senegal, Argentina, England och, om det inte är ett missförstånd, något konstigt ställe som heter Alvesta. Vi kan kalla det världsmusik, en förvisso lite klumpig term som täcker in all folkmusik som inte kommer från Sverige eller den anglosaxiska världen. Folkmusik härifrån kallas enkelt nog för folkmusik. Men om artisterna har imponerande geografisk bredd är musiken de framför ännu mer berest.
Kvällens stora dragplåster var alltså duon och gifta paret Amadou & Mariam från Mali. De började spela och sjunga tillsammans redan i mitten av sjuttiotalet. Musiken är i grunden traditionell malisk folkmusik, men blandar in influenser från många andra länder. Det går att höra spår av till exempel reggae, pop och blues. Där västerländsk musik ofta och lite förenklat baseras på melodi, baseras afrikansk på rytm. Duon sjunger på engelska, franska och bambara. Är det första gången i Tyrolens långa historia det blir allsång på bambara mellan träden?
De som är på plats för att stå still med armarna i kors stöter genast på problem. Amadou & Mariam börjar förvisso lite försiktigt, men redan i andra låten ”Batoma” får de tillsammans med sina fyra musiker upp farten. Publiken kommer också igång och sedan är festen igång. Med tanke på hur mycket jubel även mellansnacket möts av måste de tro att alla i Sverige pratar franska. Under extranumret uppstår spontan ringdans i publiken. Alla andra sortens dans uppstår också. Några är högst egna skapelser. En sådan kväll är det. ”La réalité” har spelats på radio även i Sverige och är dokumenterat omöjlig att stå still till. De avslutar med ”Dimanche”, söndag på franska. En sådan här kväll känns det annars väldigt avlägset att helgen någonsin kan ta slut.
I den gamla folkparken bland kossorna och myggen uppstår kortfattat ett spännande och befriande musikaliskt möte som värmer långt efter att solen gått ner. Merci beaucoup! Très bon concert! Går det förresten att önska sig besök av Tinariwen nästa år? För det här är alldeles för kul att inte göras om nästa sommar.
Text: Ola Claesson Foto: Frédérique Le Rider
