Foto: Anders Erlandsson
Namnet The Aces får många bluesvänner att få något nostalgiskt i blicken och minnas sig tillbaka till tiden när bröderna Dave och Louis Myers samt Fred Below tillsammans i gruppen The Aces formade ett av världens främsta bluesband.
Speciell lyster har naturligtvis tiden när The Aces var munspelsgiganten Little Walters kompband (även om Little Walter då döpte om bandet till The Jukes efter sin stora hit Juke). Bröderna Myers och Fred Below är nu borta sedan ganska många år tillbaka men nu finns det anledning för svenska bluesvänner att åter vidja sina ögon och spetsa sina öron när den svenska bluesgruppen The Aces är beredd att markera revir på den svenska bluesscenen.
The Aces har sina rötter i den svenska motsvarigheten till Mississippi, d.v.s. Kalmar–Mönsteråsområdet, en region som under lång tid haft en mycket stark och levande bluesscen och där åtskilliga bluesband uppstått under årens lopp. Bandet består av Eric Engström på sång och gitarr, Kenn Bäckström på gitarr, Simon Mårtensson på piano/orgel, Calle Engström på munspel, Martin Olsson på bas samt Alexander Fahlström på trummor. Av dessa är det antagligen bara Calle Engström som är känd för en bredare bluespublik i Sverige, framförallt genom sin roll som frontman i Mönsterås Blues Band. Bortsett från Calle är övriga bandmedlemmar relativt unga – med bluesen som måttstock! – och ännu bara i början av sin musikkarriär. The Aces är dock inget ungdomsband; samtliga i bandet är mycket kompetenta och rutinerade musiker som redan hunnit skaffa sig erfarenheter i många olika band och skiftande musikstilar. Intressant är också att flera av bandmedlemmarna har kopplingar i form av släktskap till en äldre generation bluesmusiker som verkar i Kalmar–Mönsteråsområdet. Ja, när det gäller Calle och Eric så är det faktiskt så att Calle är far till Eric och de är alltså medlemmar i samma band. I The Aces får emellertid Calle stå ett steg bakom Eric, som är något av bandledare. Erics mor Linette Engström är också aktiv inom musiken, mest känd kanske genom sin medverkan i gruppen Wollves, men numera är hon sångerska i det nybildade bandet Götasalongen. Att Eric fått sin bluesuppfostran med modersmjölken är nästan ett understatement! Calle behöver säkert ingen närmare presentation men nämnas kan att han redan 1974 var med och bildade Mönsterås Blues Band, där han genom alla år varit en frontman som sångare, gitarrist och munspelare. År 2002 fick Calle Janne Rosenqvists Minnespris, den största hedersbetygelse en svensk bluesartist kan få.
Martin är son till Bosse Olsson, som är basist i Mönsterås Blues Band. Redan i fjärde klass började Martin att spela bas, efter lite ”obligatoriskt” flöjtspel. Martin hade inte ens börjat skolan när han fick följa med pappa Bosse till replokalen och lyssna när Mönsterås Blues band repade. Att det skulle musik och basspel för Martin föll sig därför ganska naturligt i tidig ålder. Alexander, eller ”Alex” som han ofta kallas, är svärson till Peo Fahlström, som spelar keyboard i Mönsterås Blues Band. Alexander har en bakgrund som hårdrockare. Innan han kom med i The Aces spelade han i flera år i metalbandet Manthraah. Första gången han spelade blues var när han gick i åttan, då han tillsammans med Simon och några personer till bildade ett bluesband. Simon hade också en uppväxt som präglades av musik och hans far Roger Mårtensson är ett känt namn inom musikkretsar i Mönsterås. Simon har en gedigen musikutbildning på Musikhögskolan i Malmö bakom sig. Förutom att vara medlem i The Aces spelar Simon i Karavan, Pelle Lindberg Band och Southern City Rhythm Band.
Den ende i The Aces som inte har någon särskild musikbakgrund inom familjen är Kenn. Han har emellertid hållit på med musik sedan tidiga tonåren. Kenn har tidigare spelat i Hoochie Coochie Blues Band (senare Hoochie) tillsammans med Mats Äleklint och Johan Svensson, och under en period i Stockholm spelade han i Blues4U. Kenn är för övrigt en högt skolad musiker med en genomgången utbildning till gitarrpedagog på Stockholms Musikpedagogiska Institut (SMI).
The Aces kan sägas ha sitt ursprung i gruppen Pattern Ridge Blues Band, som bildades i Mönsterås ca 2002/2003. Bandmedlemmarna var då Eric Engström, Simon Mårtensson, Martin Olsson samt Markus Blomqvist på keyboard och Andreas Hammarqvist på trummor. Från början spelade killarna hårdrock men inför en spelning i Mönsterås kyrka beslöt man att gå över till att spela blues istället – hårdrock i kyrkan kändes lite magstarkt! Därefter tog bluesen över och Pattern Ridge Blues Band spelade under flera år på bluesfestivalen i Mönsterås och hade också en spelning hos Bluesföreningen Crossroads i Kalmar. Bandet upphörde emellertid så småningom eftersom flera av killarna i bandet flyttade från Mönsterås p.g.a. studier och arbete.
Efter flera års studier i Örebro flyttade Eric till Kalmar och 2008 bildade han, Martin, Alexander och Calle The Aces. Året efter kom Simon med och började alternera med Markus Blomqvist som pianist innan han efter ett tag blev fast medlem. Kenn, som ända sedan 90-talet spelat i olika bluesband, flyttade ner från Stockholm till Kalmar 2010. Eric ringde då upp Kenn och frågade honom om han ville vara med i The Aces, vilket Kenn tackade ja till. Sedan dess har The Aces haft den nuvarande sättningen.
En kall och blåsig marsdag var killarna i bandet, bortsett från Simon Mårtensson som bor i Malmö, samlade hemma hos Eric Engström och jag fick då en möjlighet att samtala med dem om deras musik, den kommande plattan och vilka musikaliska förebilder och influenser de har. Under samtalets gång kopplade Simon upp sig på Skype och på så sätt kom även han med i samtalet en liten stund. Med hemma hos Eric var också Anders Erlandsson, välkänd f.d. festivalgeneral i Mönsterås, styrelseledamot i Crossroads, manager m.m.
Till en början skulle jag vilja fråga om ert bandnamn The Aces. Är det så att ni medvetet valde det namnet efter den klassiska bluesgruppen som bland annat spelade med Little Walter, eller tyckte ni att det helt enkelt lät bra och valde det av den anledningen?
Eric: – Nej, det är ett medvetet val. Det är hämtat från det klassiska bandet. Little Walter och The Aces är stora förebilder för mig.
Kenn: – Ett så bra bandnamn bör fortsätta att användas och för oss känns det rätt att använda namnet, i alla fall så länge som vi håller oss på den här sidan av Atlanten.
Den 27 april har ni ju skivsläpp och konsert för er cd The Crawl på Söderport i Kalmar. Hur ser på ni plattan? Är ni nöjda med den?
Eric: – Ja, vi är väldigt nöjda med den. Det är tio låtar på den och av dessa har vi själva skrivit fyra låtar. Vi tycker att vi har fått en bra mix mellan egna låtar och väl utvalda covers som inte är så vanliga.
Kenn: – Vi har spelat in skivan i nere hos ”Maxe” i Pama Records studio och mixningen är grymt bra. Eric har lagt ner mycket jobb på att vässa sången och jag tycker att hans sång är väldigt bra nu. Det ska bli fantastiskt kul att släppa plattan och ha releasepartyt!
En sak som jag har tänkt på när man lyssnar live på er och som även hörs på plattan är att ni spelar ganska traditionell blues, men ändå har ett eget fräscht sound som låter modernt. Hur är er filosofi när det gäller bluesen och ert sound?
Eric: – Vi är nog ganska måna om att inte låta gammaldags i vårt sound trots att vi spelar blues som i grunden är ganska traditionell. Det är ju också så att bluesen är mycket bredare än vad folk i allmänhet tror. Det finns stor musikalisk variation inom bluesen när det gäller stilar, rytm och harmonier och det kan man använda sig av när man skriver låtar.
Calle: – Jag tycker att jag har en ganska skön roll som munspelare i The Aces. I många bluesband är ju munspelet det huvudsakliga soloinstrumentet men i The Aces är jag en av flera solister och i många låtar kan jag ligga och kompa i bakgrunden på ett sätt som inte är så vanligt i bluesband. Jag måste säga att killarna i bandet är fantastiskt skickliga musiker; tekniskt skickligare än många bluesmusiker i min generation. Men de har ändå den rätta blueskänslan och det väldigt roligt att spela med dom.
Kenn: – Vi har jobbat en hel del på att få ner ljudvolymen och sätta sången i centrum utan att ta bort trycket i musiken. Det är Calle och jag som står för det gamla, lite mer traditionella soundet i bandet medan de andra gärna tar in modernare influenser i musiken.
Vilka är era huvudsakliga musikaliska influenser och vilka artister och band lyssnar ni helst på?
Eric: – Det är många olika artister som jag tycker är bra och som jag influerats av. Jag gillar att lyssna på till exempel John Mayer, B.B. King, Joe Bonamassa, Union Station, Elmore James, Little Walter och Freddie King. I Sverige har vi ju Sven Zetterberg och förstås Mönsterås Blues Band som jag lyssnat mycket på och inspirerats av.
Kenn: – Jag lyssnar också på ”Kingarna” – B.B, Albert och Freddie. När jag bodde i Stockholm var det många musiker som gillade och influerades av T-Bone Walker och då upptäckte jag också honom. Sedan måste jag också framhålla Mönsterås Blues Band. De har haft väldigt stor betydelse för mitt bluesintresse. Redan i tidiga tonåren brukade jag vara på deras spelningar och när Calle och Mats [Grönqvist] spelade något solo försökte jag lägga det på minnet och sedan gå hem öva på det på min gitarr. Jag kommer ihåg att jag vid något tillfälle till och med hade en akustisk nylonsträngad gitarr liggande i bilen som mamma kört till konserten och när jag såg något extra häftigt som Calle eller Mats spelade stack jag ut till bilen för öva själv på gitarren. När det gäller artister som ligger utanför bluesfältet gillar jag till exempel Michael Landau och John Scofield.
Alexander: – Det är väldigt blandat. Jag har egentligen aldrig lyssnat så mycket på blues. B.B. King, Joe Bonamassa och Stevie Ray Vaughan är i alla fall några favoriter. Jag måste också säga att bluesfestivalen i Mönsterås har betytt väldigt mycket för mig och mitt bluesintresse. Där upptäckte jag Knock Out-Greg [& Blue Weather] som blev lite av ett favoritband. Eftersom jag har en hårdrocksbakgrund lyssnar jag förstås också på en del hårdrock.
Martin: – Även jag gillar ”Kingarna”. Sedan gillar jag till exempel Kenny Wayne Shepherd och Jonny Lang.
Calle: – För min del är det ju bluesen som är nummer ett och de gamla klassiska artisterna som är favoriterna. Jag lyssnar egentligen inte så mycket på prewar-blues utan det är mest efterkrigsartisterna som är mina favoriter. Jag måste i alla fall framhålla Sonny Boy Williamson I av de artister som var verksamma före och under Andra världskriget. Han hade väldigt stor betydelse för de munspelare som kom fram sedan. Min allra största favorit är ändå Sonny Boy Williamson II, alltså Rice Miller. Sedan har vi förstås ”Kingarna” och Otis Rush. Det finns även en del moderna artister som är riktigt bra. Förra året var jag i Chicago och jag måste säga att jag blev otroligt imponerad över hur många skickliga musiker det finns där. Mike Wheeler är till exempel en Chicagoartist som verkligen förtjänar större uppmärksamhet. Men det är inte bara blues som jag lyssnar på. Evert Taube och Cornelis Vreeswijk är också stora favoriter. Jazzgitarristen Wes Montgomery är en annan artist som jag gillar mycket.
Simon: – Som klaviaturspelare i The Aces är jag influerad och inspirerad av Jimmy Smith och Joey DeFransesco. Det gäller alltså mitt orgelspel i gruppen. Annars lyssnar jag mycket på Tom Waits. Man kan säga att jag är inne i en Tom Waits-period nu. Jag gillar det ”skitiga”. Musiken från New Orleans är också något som inspirerar mig.
Ni är ju med i ett speciellt talangprojekt som ska hjälpa yngre artister och band framåt i karriären. Kan ni berätta lite om projektet?
Kenn: – Det är ett talangprojekt som heter Talent Coach som Länsmusiken Kalmar, Regionförbundet i Kalmar län och Tillväxtverket ligger bakom. Meningen med projektet är att skapa förutsättningar för yngre musiker att nå ut med sin musik och få fart på sina karriärer. Projektet innehåller bland annat föreläsningar och kurser i ämnen som Sami och Stim, marknadsföring, inspelning av musikvideo med mera. Vi [The Aces] ska förresten spela in en musikvideo. Vi har också fått studiotiden för inspelningen av vår platta delvis betald via talangprojektet. Det gäller även kostnaden för mixningen av den.
Eric: – Talangprojektet ger oss möjlighet till exponering även utanför blueskretsarna. Med hjälp av talangprojektet och den kommande plattan hoppas vi komma ut och turnera och spela i hela Sverige, och kanske även i andra länder. Vi känner oss mogna för det nu!
