Inger Forsberg med ensemblen
Lika trivsamt som Hylands hörna (i TV) när det begav sig. Mina mungipor befann sig klockan 10 i två i 2 x 60 minuter. Tio musikanter rev av 19 låtar ur Bob Dylans repertoar eller förknippade med honom och mellan låtarna berättade man om Dylans bakgrund och förtäljde anekdoter. Från programförklaringen: ”Helheten av text och musik håller sig ofta nära bluestraditionen, vilket May B Blues tar fasta på i kvällens program”. Smakprov ur repertoaren: ”Beyond here lies nothing” (melodi Otis Rushs ”All your love”), ”Blind Willie McTell”, ”Leopard skin pill box hat”, ”Forever young”.
På scenen fanns ständigt 8-9 musiker, så även när Staffan Ögren ensam öppnade föreställningen med sång och akustisk slidegitarr i Robert Johnsons ”Come on in my kitchen”. Robert Zimmerman (på den tiden) spelade nämligen sönder den LP med Robert han inhandlat fick vi veta. Dylan är ju en rätt cool lirare. I Sverige har vi en artist som kallar sig The Tallest Man On Earth. Jag utnämner härmed Staffan till The Most Laidback Man On Earth. Embryot till den här sköna samlingen musiker och sångare var en blueskurs 2008 i Hjorthagen och sedan har det rullat på.
Staffan Ögren
En anspråkslös helkväll i gemytets tecken — en konsert jag kommer att minnas länge. Jag vill gärna räkna upp medlemmarna: Astrid Borg, Roland Boss, Inger Forsberg, Peter Gorpe, Tommy Gran (a.k.a. Tommy Cash), Sören Joelsson, Lena Larsson, Kalle Leth, Felicia Strandberg och Staffan Ögren. Nästan alla sjunger och flera växlar mellan flera instrument. Den 17 februari är de tillbaka på Tellus, men i caféet. Då är det ett rakt bluesprogram de kör.
Text och foto: Tommy Löfgren
