Tisdagskvällar i Säterdalen innebär loppis, fordonsträff och musikunderhållning. Efter tolv år har ryktet om träffarna spridit sig över Mellansverige och besökare kommer ända från Stockholm, Mälardalen, Gästrikland och Hälsingland. Arrangören Thomas Jansson berättar stolt om årets 16 träffar, där en av begivenheterna var Geraint Watkins, som jag senast såg med Nick Lowe på Peace & Love 2010. Watkins har spelat med Van Morrison, Dave Edmunds, Paul McCartney m.fl. Men den artist som avslutade sommarens träffar var en annan tangenthanterare, Augie Myers, en legendar i Tex-Mex sammanhang.
Augie Meyers och Max W Sievert
Tisdagskvällar i Säterdalen innebär loppis, fordonsträff och musikunderhållning. Efter tolv år har ryktet om träffarna spridit sig över Mellansverige och besökare kommer ända från Stockholm, Mälardalen, Gästrikland och Hälsingland. Arrangören Thomas Jansson berättar stolt om årets 16 träffar, där en av begivenheterna var Geraint Watkins, som jag senast såg med Nick Lowe på Peace & Love 2010. Watkins har spelat med Van Morrison, Dave Edmunds, Paul McCartney m.fl. Men den artist som avslutade sommarens träffar var en annan tangenthanterare, Augie Myers, en legendar i Tex-Mex sammanhang.
Nu fyllda 77 år har Myers en lång musikerbana bakom sig. Tillsammans med Doug Sahm bildade han på 1960-talet Sir Douglas Quintet. Hans VOX orgel hörs i hits som ”Mendocino” och ”She’s about a mover”. På 1990-talet var han en av medlemmarna i Texas Tornados, som förutom Sahm också innehöll Flaco Jimenez och Freddy Fender. Under denna tid träffade han Bob Dylan och medverkar på dennes ”Time Out Of Mind” och ”Love And Theft”.
Vi anlände en bit in i första set och gick den branta vägen ned i dalen till tonerna av ”Is anybody going to San Antone”, en klassiker från LPn ”Doug Sahm And Band” på Atlantic, där ovan nämnde Dylan medverkar tillsammans med andra gäster som Dr. John, David Bromberg, Jimenez m.fl. En rad mer eller mindre kända låtar levererades, med Myers alternerande mellan orgel och dragspel. ”Mendocino”, “Wasted days and wasted nights”, “Jambalaya” och en hoper egna alster. Efter en kort paus med skivförsäljning och signering, återvände Myers till scenen för mer av samma vara. Mycket Tex-Mex med ett antal rockklassiker instoppade, mest för att publiken skulle känna igen sig.
Att Myers startade sin Sverigeturné just i Säterdalen var en tillfällighet, ordinarie bokningen Ducks Deluxe fick förhinder men Myers fanns tillgänglig. I kompgruppen som passande nog hette The Swedish Tornados återfanns Micke Finell saxofon (Refreshments, Dave Edmunds), Micke Areklev (Skifs, Jerry Williams, ABBA), Brian Marston bas (Shanes, Hep Stars) och Peder Sundahl trummor (Jerry Williams, Chuck Berry och Roffe Wikström). Ett erfaret och kompetent gäng som imponerade bakom Myers.
Det är inte ofta den här typen av musik finns tillgänglig live. De flesta utövarna från 1960-talets popera är förlorade, och att de kommer hit till våra breddgrader är unikt. Doug Sahm var mäkta populär just i Sverige, och flera av kvällens åskådare skakade hand med Myers och meddelade glatt att de mindes spelningar med Sahm och Myers i Hedemora, Grängesberg och jag vet inte var. Själv såg jag Flaco Jimenez på Gammelgården i Svärdsjö med glödstekt sill en kväll då Falu Folkmusik Festival fortfarande gjorde skäl för namnet. -”De har tagit Flacos pass”, berättar Myers, ”svårt för honom att resa över gränsen för spelningar numer”. Hemma i Texas regnar det, 1200 millimeter hävde orkanen Harvey ur sig samtidigt som det börjar kyla nere i dalens botten. Men den här kvällen är alla bekymmer bortspolade. Myers värmer med heta Tex-Mex låtar, ”Hey baby kep pa so”, ”Guacamole” och ”Dinero”. Vi börjar återtåget ur dalen, och halvvägs uppe… är han på till San Antone igen?
