Svenska Akademien är (också) ett rödglödgat Skånebaserat musikerkollektiv i baktakt, som 2024 firade 25-årsjubileum. De ägnar sig huvudsakligen åt jamaicanska riddims. Eftersom Peps Persson är en ledstjärna är det följaktligen ”reggae-Peps” och egna låtar i Peps anda som står på programmet, när de slagit till med ett antal spelningar till Peps minne. Efter dundersuccéer i Göteborg, Hässleholm, Malmö, Skurup och Höganäs hösten 2025, var det nu dags för Stockholm och Uppsala. De två kvällarna på Fasching var utsålda veckor i förväg.
Med de första ackorden i öppningslåten ”Hög standard” ljöd rop av vällust i lokalen. Golvet var sprängfyllt (borden borta) och fyllt till sista kvadratdecimetern. Tidigt inpräntades för publiken vikten att musiken känns äkta. För Peps blev språket (skånska) som bekant det nya äkta efter veckan i Chicago 1972. Låt nr 3, Heptones ”Country boy”, hette följaktligen ”Stabo” (stadsbo). Det var förstås inte mycket utrymme för dans under ”Danshumör”, men det vaggades och vickades under en av kvällens allra bästa låtar, hämtad från ett album med Tages Dansorkester! Härlig combo av ska och reggae. Följande låt, ”Främmande” från ”Rotrock”-albumet 1980, bröt av i svensk folkton. Den sjöngs av ”Räven”. Mycket, mycket bra!
Vi hoppar framåt i låtarna (21 stycken hann de med!). Och då var det inga medleys utan mestadels längre live än på skiva (förstås). Med ”Liden såg” anträdde kvällens första gästartist scenen, ingen mindre än Ale Möller. Han höll sig kvar resten av konserten och utökade bandet med sina flöjter, munspel, sång och hyss. Ett par låtar senare kom gäst nr 2, Miriam Aïda, och ledde sången i ”Styr den opp” och ytterligare en låt. ”Spår” från LPn ”Spår” (1978) var nostalgi för mig. Nästa gäst, Babatunde Tony Ellis, var en glad överraskning – inte bara för att han gjorde bluesen ”Himlen gråter” – för det var flera år sedan jag såg honom. Ale Möllers bluessolo på dalatrumpet (näverlur?) måste lyftas också. Efter det rundades denna fullmatade konsert av med hitsen ”Rotrock”, ”Hyreskasern”, ”Falsk matematik” och ”Oh boy!”. Runt 2½ timmar musik inklusive paus av Högsta Standard med ett band som inte är ”Alldeles Lagom”, även om de gjorde även en låt med den titeln (Peps Blodsband 2005). En extra eloge till General Knas och ”Sture” för energiskt (lek)ledarskap.
Ställde till med den här festen gjorde: General Knas, vokal; Carl Martin ”Sture” Vikingsson, vokal; Jonas Wall, saxofon; Klas Jervfors, trombon; Linus Kallin, keys; Johan ”Räven” Kammargården, synth/vokal; Simon Vikokel, gitarr/vokal; Lars Thörnblom, bas; Kenneth Björklund, trummor, samt gästerna Ale Möller, Miriam Aïda (första kvällen) och Tony Ellis. Rudeboy Bookings ska nämnas också.
Text: Tommy Löfgren
Foto: Ammi Melin
