
JIMMY ”DUCK” HOLMES
Bentonia Blues / Right Now
Crossnote Records (40 min)
Bentonia, ett litet samhälle några mil norr om Jackson, Mississippi, har en lokal bluesstil, vars mest kände utövare var Skip James. En delikat korsning av deltablues och Holly Springs hillcountry. I Bentonia finns delstatens nu äldsta aktiva juke joint, Blue Front Café, som drivs av ”Duck” Holmes, där han håller en utdöende musikstil fortsatt vid liv. Cafét ett givet besöksmål i Mississippi och 2010 hände det sig att Holmes bjöd oss (Roffe & Katarina Isaksson, Stellan Johansson och undertecknad) på en informell spelning, när vi en stekhet sömnig oktoberförmiddag klev in i lokalen och väckte Holmes, som dåsade över ett bord. Hanblev så upplivad att han pluggade in gitarren och spelade en stund för oss! Magiskt!
Denna improviserade inspelning på cafét sommaren 2024 är gjord av Ryan Lee Crosby. En Grant Smith kompar på kalebass, vilket gör att sinnet vänds också mot Västafrika, förstärkt av Crosbys elförstärkta 12-strängade gitarr. Musikens makliga groove, få ackord och låtar 5-11minuter långa, för tankarna till introspektive Ali Farka Toure och hypnotiska Tinariwen. Plus en stor dos av John Lee Hookers allra som rätlinjigaste ”hobo blues”. Holmes (f. 1947) verkarha tappat förmågan att gå upp i falsett som Skip James, men what the heck… När det hettar till i ”Hairdresser” vid ”I think I´m gonna buy me a pistol x 2/ Find me a whole lot of bullets/ If I hit that ’mule’, I´m gonna shoot him, watch him fall”, och musiken stryker under och höjer intensiteten just där, då är allt väl.
Jag tänkte att det här kan vara Holmes bästa album (hans elfte), men när jag läser Bosse Majlings recension av förra CDn, ”Cypress Grove”, i nr 203: ”…i mina öron en av 2019 års bästa nyinspelade plattor.”, blir jag osäker. Jag har inte hört den skivan (men det är lätt förstå varför; Dan Auerbach har producerat den). Det ska framhållas att Crosby och Smith har stor del i det lyckade resultatet. Det är kanske Holmes ålder som gör att Crosby & Smith tar den något snabbare sista låten, ”All night long”, vidare flera minuter à la vampen i en soullåt, efter att Holmes slutat sjunga. Där har Smith bytt kalebassen till en handtrumma.


