Det är få förunnat att uppnå legendstatus som artist och dessutom då man på 19 år ”enbart” har släppt tre album – ”Brown Sugar” 1995, ”Voodoo” 2000 och ”Black Messiah” 2014 – alla idag försedda med klassikerstämpel. Michael DÁngelo Archer lyckades uppnå detta.
Den 14 oktober 2025 avled han efter att ha kämpat med cancer i bukspottkörteln. Vid sin bortgång rankades DÁngelo, som blev hans artistnamn, som nummer ett inom den genre som begåvats med etiketten neo-soul. Just begreppet neo-soul och att han sorterades i det facket vände han sig emot – ”I do black music”, har han alltid svarat då han ombetts kommentera den genre han placerats i.
Han föddes 1974 i Richmond, Virginia. Redan som 3-4 åring anades talangen för musik. Några få år senare fanns han som musiker i den kyrka där såväl hans far och farfar var predikanter. Talangjakter följde, i skolan och i amatörshower, oftast med honom som vinnare. Kronan på verket var när han som sjuttonåring vann ”Amateur Night at the Apollo” i New York. För prispengarna köpte han en portabel inspelningsstudio och det egna musikkomponerandet kom igång. Till att börja med skrev han åt andra artister.
Albumdebuten kom som 21-åring 1995 med ”Brown Sugar”, där grunderna spelats in i familjehemmet men gjordes klart i studion The Hit Factory i New York. Med några få undantag spelas alla instrument på albumet av DÁngelo, allt dessutom skrivet och arrat av honom. Perfektionisten DÁngelo var inte helt nöjd med debuten som han tyckte hade förlorat i känsla under vägen från demo till studioversion. Publiken gillade dock vad de hörde och han bokades för spelningar som i praktiken blev en turné på två år. En tid som han i efterhand sagt gav honom skrivkramp, inga nya låtar skrevs. Titellåten och en cover av Smokey Robinsons ”Cruisin” samt ”Lady” från albumet blev singelhits.
Det skulle dröja fem år till uppföljaren ”Voodoo”. Då med mer medmusiker. Dessutom med co-writers i några låtar, bland andra dåvarande flickvännen Angie Stone, Questlove, Raphael Saadiq och Roy Hargrove.
Albumet var en kritikersuccé och exploderade i försäljning och uppmärksamhet då andra singeln, ”Untitled (How does it feel)” släpptes ihop med en spektakulär video. En muskulös DÁngelo enbart klädd i en halskedja syns i bild filmad från långt ner under midjan och uppåt. Efteråt har det framkommit att han hade ”mjukisbyxor” på sig precis utanför bild och att musklerna var ett resultat av träning i flera månader med en fystränare. Videon gav senare upphov till frustration hos honom då talkörer ropandes ”show your ass” och ” ”take it off” uppstod vid en del konserter.
Åren efter ”Voodoo” fram till 2014 års ”Black Messiah” blev tyvärr inte så hälsosamma då han föll in i ett missbruk av droger och alkohol. Viss kreativitet mellan rehabperioderna resulterade i ett antal filmlåtar och samarbete med några av dåtidens stora hip-hopartister.
Han blev fri från missbruket runt 2008-2009 och återupptog livespelningarna 2011. Runt 2012 började han på allvar att jobba med ett nytt album, med planen att släppa det 2015. Dödsskjutningar av polis av obeväpnade svarta medborgare gjorde dock att processen skyndades på och det album han släppte 2014 blev till stora delar ett politiskt laddat album.
Albumtiteln ”Black Messiah” kommer från tidigare FBI-chefen J Edgar Hoover, som inte ville ha någon ”Black Messiah” som kunde ena USA:s svarta befolkning.
Albumets budskap har analyserats både kors och tvärs av musikjournalister, forskare, akademiker på humaniora med flera. Slutsatserna skulle kunna sammanfattas med att albumet tar ställning för den svarta befolkningen, men även andas en vision om en slags rasjämlikhet. Om ett samhälle där ”svarta” är helt integrerade och respekterade i det amerikanska livet och erkända som de människor med mänsklighet som de är. En tolkning är att i all sin black power och svarta baptism vill DÁngelo med albumet ”Black Messiah” vara en i ett kollektiv av vägvisare mot den visionen. Så här avslutade han sin text på albumets booklet:
”Black Messiah” is not one man. It´s a feeling that, collectively, we are all that leader”.
DÁngelo vann fyra Grammys i R&B-kategorien. Två för bästa album, ”Voodoo” och ”Black Messiah”, samt för låtarna ”Untitled (How does it feel)” och ”Really love”.
Bild: Roquai, CC BY-SA 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0>, via Wikimedia Commons
