THE DELTA SAINTS
Live At Exit/In
Egen utgivning
(70 min)
Jag vet inte, The Delta Saints kanske inte förtjänar att sågas. Det är i så fall något jag bara inte kan undvika. Spelglädje, entusiasm, publikkontakt, spelskicklighet, dynamik – allt man kan förvänta sig ska finnas på en liveplatta gör också det på bandets tredje giv. Ljudet är dessutom klanderfritt och stilmässigt får det sägas vara hyfsat originellt.
Det vill säga, blandningen av stilar är ganska egen – för enkelhetens skull kan man säga att det är amerikansk rotmusik i funkig rocktappning. Däremot är inte en enda ton här på något sätt egen. Influenserna går att spåra från alla möjliga håll, men man har inte glömt att ta med sig mallar och regelböcker någonstans ifrån. Snabba rocklåtar, lugna souliga låtar, svängiga, taktfasta och riviga partier, solon, call and response, allt vad man kan tänkas nyttja kommer exakt på den punkt där det förväntas dyka upp och givetvis på det sätt som sig bör.
Jag tvivlar inte på att folk kan ryckas med av det här – The Delta Saints kan mycket väl aspirera på någon informell världsmästartitel i publikfrieri – men min egen skepsis är orubblig. Om de varit svenskar hade jag svurit på att de kommit direkt från någon rockskola, nu lutar jag mer åt att de kanske hyser för stor respekt för sitt sydstatliga musikarv eller något åt det hållet.
Man ska dock ha ett plus för okonventionellt val av cover, när man gör en nio minuters soulballadversion av Gnarls Barkleys Crazy. Bra blir det inte, men The Delta Saints kan i varje fall inte lastas för just den låtens uselhet.
