RUFUS BEACHAM
My Baby And Me
Jasmine JASMCD 3250 (70 min)

Rufus Beacham var en ny bekantskap för mig, jag har inget minne av att ha hört något med honom tidigare. Jag har säkert som hastigast stött på hans namn, men det är allt. Han var en sångare och pianist som mest var verksam i Florida under 1950-talet. Rufus var mycket influerad av Charles Brown vilket märks i de bluesballader han spelade in, som ”My baby and me” en av hans lokala hits i Miami. Då och då växlade han till mer snabba låtar som ”Hey, hey! Pretty baby” och ”Do you know how to boogie”. Hans bästa bidrag på den här CDn blir för min del den långsamma bluesen ”Four thirty in the morning”. Det som är lite speciellt med den här CDn är spår 5, 6 och 7 – nu börjar det verkligen hända något. Sången är fantastisk och kompet likaså och den som står för det är ingen mindre än Ray Charles. Ray hade ännu inte hamnat under Atlantics vingar och var även han starkt påverkad av Charles Brown. Under några år i början av 1950-talet befann sig Ray i Florida och kom då i kontakt med Rufus. Henry Stone som var Rufus manager och en av Floridas mest inflytelserika skivbossar såg till att Ray och Rufus hamnade i inspelningsstudion tillsammans. Den här CDn har för övrigt undertiteln ”Featuring The Complete Rufus Beacham and Ray Charles Session”. Spår nummer fem är en instrumental, ”Guitar blues” som på andra sidan 78an, Jax 641, har den långsamma bluesen ”Baby let me hear you calling my name”. ”Guitar blues” är en version av Avery Parish klassiska ”After hours blues” och det är förstås inte Ray som spelar gitarr, men vem? Kraftfullt gitarrspel som är så olikt både Rufus och Rays övriga repertoar. Rufus lär vara pianist, ”I can´t do no more”, ännu en fin långsam blues med Ray på sång med the Rufus Beacham Orchestra. Utan Rays medverkan så hade den här CDn gått ganska omärkt förbi, Rufus är OK men inte någon som sticker ut.