I början av 1981 visade SVT ett framträdande av deltamusikern, sångaren och gitarristen, James ”Son” Thomas inspelat på Molde Jazzfestival året dessförinnan. Det var riktigt bra. ”Son” gjorde inte bara mycket fina versioner av deltabluesklassiker som Catfish blues m.fl.Han gjorde sig också känd för sina mycket speciella människohuvuden han skulpterade i lera från Yazoo River. De var prydda med äkta människotänder. Kanske kom det sig av att ”Son” var dödgrävare. När det var hans tur att lämna jordelivet bekostade John Fogerty hans grav.

James son Pat Thomas följde i sin fars fotspår och anammade likaså dennes repertoar. Men inte nog med det, Pat gjorde också människohuvuden i lera, om ej lika välgjorda. Fast ”tänderna” var av små vita stenar. Att hans första skiva (en cd på Broke & Hungry Records,utgiven 2009) heter ”His fathers son” är symptomatiskt för Pat. Jag tror att han aldrig kom ur skuggan av sin far. En senare cd, med i huvudsak samma låtar, kom några år senare på Wolf Records (”Beefsteak Blues”).

Pat levde, likt sin far, i och runt Leland, Mississippi, som ligger utefter Highway 61 inte långt från Greenville. Besökte man Highway 61 Museum i Leland brukade innehavaren ringa till Pat, om han nu inte redan var där, och så kom Pat med gitarren i hand och drog av några blueslåtar. Han gjorde det inte för pengar utan för att han ville visa vad han kunde och för att underhålla gästerna på museet. Han ville också lyfta fram bluesen och sin far. Men han behövde pengarna. En gång när jag och Tommy Löfgren besökte museet höll Pat på att arbeta/spela ihop pengar. Han behövde 5 000 dollar för att få nya tänder. Ett lika viktigt som svåruppnåeligt mål, särskilt som en och annan dollar gick till den lokala spritbutiken.

Pat Thomas var en given artist på Clarksdales Juke Joint Festival, liksom på andra festivaler i grannskapet. Han var ofta i Roger Stolles affär Cat Head i Clarksdale och spelade för kunderna. Pat var kanske inte den mest originelle eller mest framstående bluesartisten i Mississippi, men han utstrålade alltid spelglädje, värme och gästvänlighet. Pat Thomas blev 64 år, nästan som sin pappa.

Text och bild: Leif Gäverth