MARK HUMMEL
Wayback Machine
Electro –Fi Records (58min)
Mark Hummel tar oss med sin tidsmaskin tillbaka till 1930- och 40-talets Chicagoblues. Vi får höra låtar av John Lee Williamson, Tampa Red, Arthur Crudup, Eddie Boyd, Robert Nighthawk för att nämna några. Mark själv bidrar med två spår av totalt 16 låtar. På plattan finns ett antal prominenta gäster så som Joe Beard, gitarr och sång, Kid Andersen, bas, Billy Flynn, gitarr och Rosty Zinn, gitarr.
Hummel är en gudabegåvad munspelare vilket han ger uttryck för på nya plattan. Han är också en habil sångare. Att han tillhör gräddan av munspelare idag i USA kan ingen
argumentera emot. Han har också en imponerande skivkatalog bakom sig och med detta nya alster blir det totalt 22 album.
Hur låter det då? Jag tänder väl inte till på det som strömmar ur högtalaren precis. Marks munspelande är genomgående mycket lyssningsvärt skivan igenom tycker jag. Men det som jag efter några lyssningar retar mig allt mer på är Dave Eagles washboard/percussionspel. Detta drar ner helhetsintrycket på skivan. Gästartisterna sköter sig utan anmärkning. Speciellt vill jag lyfta fram Aaron Hammerman på piano, lysande plattan igenom. Men det är något som jag saknar och det är svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske är det slagverket som är det jag retar mig mest på, så att jag inte kan ta till mig detta album. Kanske skulle man dragit ner på antal spår för att på sätt skapa ett tätare album.
Man må vara berömd, ha en lysande karriär och vara en mycket driven munspelare, men om det inte svänger och foten inte går, ja då är det bara att konstatera att detta album inte har slagit an någon sträng hos mig. Intresserade av denna tidsperiod gör säkert en annan bedömning.
