CHICKEN BONE SLIM & THE BISCUITS
Damn Good and Ready
Vizz Tone CD-VTCB-02 (45 min)

Chicken Bone Slim har sin bas i San Diego och turnerar mycket med bandet The Biscuits. Den musikaliska utgångspunkten är rotmusik i vid bemärkelse. Bandets femte album innehåller tolv egna låtar och enligt distributören Border Music bjuds lyssnaren på ett ”amerikanskt sound”, en blandning av blues, swing, soul, rockabilly och rot. Beskrivningen stämmer rätt väl in på innehållet, även om bilmusik kan läggas till. Musiken passar även bra på motorvägar.

Bandet består av gitarristen Laura Chavez, Marty Dodson spelar trummor, basen sköts av Justice Guevera och gästartisten Eric Spaulding lirar kraftfull saxofon. Chicken Bone Slim spelar gitarr och sjunger.
Resultatet blir ett tätt, följsamt och svängigt sound. Flörtandet med de olika stilarna är kanske en
metod att nå en större publik, men de borde hålla sig till blues.

Låtarna följer samma mönster, ett introkomp med avbrott av Laura Chaves gitarr med fantasifulla och personliga solon eller av Eric Spauldings saxofon som skapar ett gediget tryck.

Recensenten har svårt för smäktande smörsång i ett bluesband som i ”Deepest blue”, men uppskattar de renodlade blueslåtarna.

Favoriterna på albumet är ”I’m Buying” med ett spännande komp och en fin baktakt. I ”Ice in my whiskey” klagas det på att värden hällde is i glaset utan att fråga gästen, vilket upprör. Kanske ett ämne för en text, det är dock en bra och svängig blues.

Låten ”Old cat man” bryter mönstret, istället för kärlek eller väntan på kärlek skildras en mystisk figur som smyger runt i grannskapet. Ingen vet riktigt vad han vill men han gör ingen skada. ”Ty cobb’s chiclets” har en fin distad gitarr och originellt komp, albumets bästa låt.

Chicken Bone Slim & The Biscuits låter ärligast när de spelar bluesbetonad musik.
Albumet är värt att lyssna på, men är inte en CD som poppar upp till en absolut favorit, men bandet kan säkert bjuda på ett ordentligt sväng på en klubb i Kalifornien.