När soulsångaren Charles Bradley 2011 skivdebuterade som en i Brooklyns Daptone-familj med ”No Time For Dreaming” var han 62 år fyllda. Han hade då ett brokigt liv bakom sig. Han hade hunnit med att som ”The Black Velvet” uppträda som en James Brown-kopia, arbeta som kock, liftat runt i Canada, Washington, Alaska och Kalifornien och framträtt på småklubbar. Han hade också en period under flera år som hemlös.

Daptones boss Gabriel Roth upptäckte Bradley på en av hans James Brown-shower. Detta ledde till vidare till debutplattan och ytterligare två plattor på Daptone; ”Victim Of Love” 2013 och ”Changes” 2016. När den senare kom ut hade Bradley fått en cancerdiagnos. En cancer som också tog hans liv.

Vid releasefesten för sin debutplatta gjorde Bradley följande uttalande: ”It took 62 years for someone to find me, but I thank god. Some people never get found”