ARTHUR ”Big Boy” CRUDUP
If I Get Lucky
JSP 7720 (75+75+71+68 min)
Big Boy Crudup, 1905-1974, ursprungligen från Mississippi, började i unga år att uppträda med sin gitarr på små klubbar i Mississippi på kvällarna efter avslutat dagsarbete. Han spelade låtarna från den tidens stora hitmakare som Big Bill Broonzy, Tampa Red och Lonnie Johnson. Likt många andra migrerade han till Chicago där han kom att spela in skivor från och till under ca 30 år. Det var Tampa Red som såg till att den lite tillbakadragne och blyge Crudup kom igång att spela i lite större skala i Chicago och också fick kontakt med skivproducenten Lester Melrose på RCA-Victor.
Vad vi har på dessa fyra cd-plattor är 101 inspelningar under åren 1941-1962. I princip alla inspelningar utom sista sessionen 1962 är gjorda för RCA-Victor fram till runt 1952. Tio år senare gjorde Crudup en resa till New York och spelade in en handfull låtar för Fire som är medtagna här.
På de tidigaste inspelningarna är Crudup ensam, men senare tillkommer basisten Ransom Knowling och trumslagarna Judge Riley och Jump Jackson. Det är således en koppling till bolaget Bluebird, dock utan att vara ett exempel på det sound som skapades på denna RCA:s underetikett. Crudup var alltför lantlig för detta. På 50-talsinspelningarna kompas Crudup av lite större sättningar.
Crudup hade flera lite större hits, såsom ”Mean old Frisco”, ”Rock me mama”, ”Who´s been foolin´ you”, “So glad you´re mine”, m.fl. “That´s all right mama” blev dock ingen hit när den först gavs ut. Det blev den däremot senare med en ung Elvis.
Karriären var egentligen över för Crudup när Elvis slog igenom. Det var nya tongågar som gällde i Chicago. Men tack vare Elvis inspelning tog Crudups karriär fart så smått igen och i slutet av 1960-talet gjorde han inspelningar för bl.a. Delmark och turnerade en del i England.
Crudup, som hela livet levde på marginalen och aldrig fick glänsa i strålkastarljuset, fick hjälp av Dick Waterman för att han skulle få sin rättmätiga royalty för bl.a. ”That´s all right mama”. Slutligen kom pengarna, nästan 250 000 USD, men då till dödsboet, för Crudup hade nyligen gott bort. Crudup var en äkta bluesman och hans liv och gärning beskrivs finstämt i de medföljande små texthäftena av Neil Slaven, som också varit med och satt ihop boxen.
Musiken då? Ljudet är bra. Återutgivningstekniken och överföringen till digitala media har förbättrats de senaste åren, men Crudup har högst 3-4 varianter på repertoaren och då består variationerna främst av skillnaden i tempo. Det mesta låter likadant och i ärlighetens namn klarar man sig mycket väl med en cd bestående av Crudups ”best of”. RCA gav faktiskt ut en sådan LP 1971 (The Father of Rock And Roll, LPV 573). Vill man ändå ha en komplett samling av Crudups inspelningar åren 1941-1962 (så när som på ett par inspelningar på Checker 1952) så är naturligtvis denna box ett givet inköp.
