VUMBI DEKULA
Congo Guitar
Sing a Song Fighter SASF036 (LP/Spotify) (34 min)
MARIA ARNQVIST
Mary Rose and the Purple Quintet
Sing a Song Fighter SASF (LP/Spotify) (39 min)
Karl-Jonas Winqvist är en musiknörd som startade Sing a Song Fighter 2015 och har gett ut ett otal album i olika genrer (Anna Järvinen, Lamine Cissokho, Langendorf United etc). Blev internationellt känd från scratch när han lyckades jaga upp ett välbevarat exemplar av en kult-LP från Mali 1978 med Idrissa Soumaoro och återutge den 2015.
Dekula ”Vumbi” Kahanga är ledaren för det på Stockholms barer och dansställen mäkta populära afrobandet Dekula Band. Att uppleva dem lira sin congolese rumba och Zaire-soukous är en superenergikick. På albumet ovan under luppen är Dekula med gitarr lösgjord från bandet. Det blir mer som sju demos med dubbelinspelad gitarr, lite programmerad bakgrund och mycket sparsamt med vokala inslag. Första låten, ”Afro blues”, är inte mer blues än till titeln, och blandar fingerplockande gitarr med samplat folksorl. En låt som döpts till ”Zanzibar, Kinshasa & Vällingby” hade över 7 minuter kunnat varit mer varierad. Men övriga låtar är kortare och mer utarbetade. ”Zuku” är snabb, glasklar klingande gitarr och akustiskt piano. Mycket bra! Inspelat 2019, 2022 och utgivet 2023. Dekula visar vilken skicklig och rotad i stilen gitarrist han är. Nu vill vi ha ett album med bandet!
Maria Arnqvist är vanligtvis (har jag fått lära mig) ena halvan av frijazz/folkduon Siri Karlsson, där hon lirar saxofon (andra halvan, Cecilia Österholm, lirar nyckelharpa). Här, i Marias debutalbum under eget namn, spelar hon piano (låter som en flygel) och sjunger och trallar i flertalet låtar. Flygeln(?) hanteras rätt bombastiskt (tänker Nina Simone ibland) medan vokalutflykterna är glada och påhittiga. Musiken är svårbeskriven; konst- och folkmusik med blåa stråk leker kurragömma utan att bli collage. Sången (den som inte är ordlös) är på engelska, men instrumenten (piano, fiol, percussion m m) spelar huvudrollen. Mina favoriter är ”I caught you running”, där Marias vokala intonering får mina tankar att gå till Marianne Faithfull. Den avslutande instrumentala ”L´air Lyre” är ett märkligt stycke – Delsbostämman för orkester och konsertsal. ”Saloon” startar med knarrande saloondörr, skjuter fart i sprittande ordlös sång, för att efter 1:30 vika ner sig för tungt bluesigt piano. I ”Rubies and gold” greppar Maria saxen och wailar – alldeles för kort – en stund. Ett spännande album som skiftar i modus och attack hela tiden.
