SUGAR BLUE
Voyage
MC Records 0079
(48 min.)

Munspelaren och till viss del även sångaren Sugar Blue slog igenom stort när han medverkade på Rolling Stones LP Some Girls 1978 på hitlåten Miss You. Han har även medverkat på senare plattor med Stones. Sugar Blue är ingen Little Walter, Horton, Sonny Boy eller Kim Wilson. Hos Sugar Blue finns inget av den djupa blues dessa herrar får fram ur sina Mississippisaxofoner. Att ens jämföra Sugar Blues munspel med en saxofon känns inte rätt. Snarare kan man likna exaktheten i tonerna vid ett klaviaturinstrument. Som munspelare har Sugar Blue mycket mer gemensamt med Thoots Thielemans, Larry Adler eller varför inte Stevie Wonder, än med våra gamla blueshjältar.

Jag vet inte om jag har hört ett munspel framföras så mästerligt tidigare – med sådan enorm precision, så tonsäkert, så fulländat. Det känns ibland helt overkligt. Kan man verklige få fram allt detta ur ynka tio hål i ett litet munspel? Det är mycket imponerande. Men musiken är dödstråkig. Den ger mig ingenting. Den är lika upphetsande som hissmusik. I kompet ingår mycket fina musiker; till exempel gitarristen Rico McFarland och Collins gamle basist Johnny B Gayden och andra studioproffs. Eddie Shaw medverkar på ett spår, men det blir ändå inte blues som griper tag i mig och kramar mitt hjärta. Nej, det är bara trist. Är du munspelare kan du säkert lära dig massor av att lyssna på plattan, men låt dig inte nedslås för så här tekniskt bra kan man helt enkelt inte spela munspel. Det bara låter så.