SIR CHARLES JONES
The Elite King
Egen (47 min)

Sir Charles Jones sjöng tidigt i karriären (2002) in låten ”Is there anybody lonely?” (kommenterad av Anders Lillsunde i nr 143). Den och fler tidiga singlar fick mycket spelningar och Jones har konstant tillhört de ledande namnen inom den moderniserade chitlin´ circuit-musik som rullades fram sent 90-tal av Willie Clayton, Marvin Sease med flera. I tidens anda och med begränsade ekonomiska resurser kom minimalistiska produktioner med mer av programmerat komp. Sång/text är allt, och på just denna skiva finns inte en takt solo av något instrument. Efter 22 år gör nu Sir Charles en nyinspelning av sin ”signaturlåt”, nu som ”Are you lonely”, med lite mer rymd och atmosfär och ett par minuter längre speltid. Eftersom Sir Charles sätt att sjunga inte förändrats fångas jag av den musikaliska bakgrunden; körsången, stråkmaskin och – mest – en brummande kommenterande synthbas.

Ja, southern soul/blues under tvåtusentalet är en speciell musik. Den har en mässande sångstil – vokalisten vänder och vrider på text och melodi. Flera lager av elektroniska keyboards. Tempot är släpande alternativt line dance-anpassat. Sir Charles är en mästare på ballader. Albumets upplägg är något udda; först fyra hyfsat livliga danslåtar, sedan sex ballader uppbrutet av en mediumlåt, för att avrunda med en ”hip hop mix” av låt nr 2. Denna låt nr 2, ”Drop it low” (feat. Al Kapone), har stötig beat, rap, och ödesmättad blaxploitationfilmbas. I remixen är en synthslinga snabbare än Sir Charles´ sång, så låten liksom snubblar fram. Båda versionerna mycket bra. ”Where I belong” är en låt så långsam att den nästan stannar. ”I´m trying to find where I belong” kvider Sir Charles. ”Rooster” (feat. EP the Blues Doctor) är en funky historia med palaver i hönsgården. ”I´m the elite king!” (bland hönsen). De båda senare mina favoriter, en långsam, en snabb.

Vem vet, kanske hade Johnnie Taylor (den störste soulsångaren i min bok) låtit så här idag om han levat. Shit, ett varv till… ”I´m gonna pour me a drank, have a good time. Goin´ down to the Blues Palace in Dallas…”. (”Good time”, första låten.) Jag fröjdas.