CHRISTER LYSSARIDES
Christer Lyssarides
Rootsy Music (48 min)

Lyssarides första album i eget namn, faktiskt. Han har förstås hörts på skivor med Yonder och Eric Bibb och ända tillbaks till Jenny Bohman och Sivert Bramstedt. Skivan ska nog – lite överraskande – sorteras in i singer-songwriter-facket, även om de blå stråken finns där. Under pandemin skrev Christer låtar och här är åtta av dessa, framförda drömskt, meditativt, är väl ord som dyker upp. Sången är genomgående lågmäld, nästan mumlande, som gör det svårt uttyda texterna, åtminstone för mig, vars hörsel inte är vad den borde vara. Men ljudet är enastående snyggt, rena Opus 3-klassen. Varje låt har sin profil genom de varierande bakgrunder vänner till Christer bidraget med. Exempel på vad jag lystrar till är: elpianot i ”The pines”, markerade trummor i ”Behold”, dragspelet i ”Lucky like that”, den distinkta ståbasen i ”Lethe”, orgeln i ”There is a train”. Sista låten är instrumental och som en sonisk promenad längs ”Ledra Street”. Pelle Wallgren på trummor, Mats Dimming, ståbas, och Janne Peterson på keys, och – förstås – Lyssarides lysande med sitt strängaspel. Ett fascinerande album helt enkelt.