AMONG LYNX
Movement
Big Is Promotion/The Orchard (48 min)

Platta nummer två i fullängdsformat för roots-rockbandet Among Lynx. Jo, roots-rockband är vad de kallar sin stil i pressreleasen – de andas blues, 70-tals hårdrock och poppig nutidsrock.

Plattan inleds med Amanda Savbrants taktfasta tunga trummor i ”Shameless”. Den låt som släpptes på singel, som en liten aptitretare, våren 2019. Textmässigt anger den tonen för plattan och kan kanske betraktas som lite av titellåt. Den är också något av en prototyp vad gäller gruppens sound, där Elin Öbergs munspel är en tung ingrediens som bär både denna låt och de flesta övriga framåt. Jag kan inte låta bli att tänka på ett av livescenens bästa bluesbaserade band någonsin, kortlivade Red Devils och gudomlige munspelaren (och strularen) Lester Butler.

I de mer rockiga och volymstraka upptempolåtarna har sångerskan Evami Ringqvist ibland en tendens att bli en aning övertänd och passera gränsen då det vokala övergår till att bli lite gapigt. I balladerna ramlar hon aldrig i den fällan, utan hennes sång i till exempel ”Jailbird”, ”Skog” (enda låten på svenska) och ”Destructive love” imponerar. För att inte tala om ”Fine”, som också smyckats med en fin slide av Moa Brandt.
Among Lynx har ambitionen att utmana rådande fördomar om blues- och rockgenren. Det tycker
jag inte de lyckas med musikaliskt i de bluesrockiga upptemponumren, utan de låter ganska likt de homogent manliga band jag lyssnade mycket på under 1970-talet, exempelvis Cactus,
J Geils Band och Groundhogs för att nämna några.

Men det är betydligt bättre texter än de ofta machoaktiga alster som ljöd ur struparna på de bandets sångare. Här är det ett feministiskt perspektiv som gäller.