THE UNDISPUTED TRUTH
Nothing But The Truth
Kent CDTOP2 469 (70 + 70 min)
När The Temptations tidigt 1970-tal bröt med Tamla Motowns ledande låtskrivare (oftast tillsammans med Barrett Strong) och producent, Norman Whitfield (1940-2008), formade Whitfield en ny grupp, The Undisputed Truth, för att föra vidare det nya sound som Whitfield ivrigt lanserade. Det kom att kallas psychedelic soul, vilket kanske var befogat då i början av 1970-talet, men som i backspegeln syns mig lite överdrivet. Det var stora, maffiga produktioner, funk och ”vanlig” soul om vartannat, texter om stort och smått. I viss månspeglade de en tid med raskravaller och civil oro i det amerikanska samhället. Det kunde ha varit mer av den varan, dock. Tre av the Truths fyra första album på Gordy har samlats här; ”The Undisputed Truth” (1971), ”Law Of The Land” (1973) och (delar av) ”Down To Earth” (1974). Plus sex bonusspår.
Notabelt är att låtar som ”Ball of confusion”, ”Papa was a rollin´ stone”, ”Just my imagination” och ”I heard it through the grapevine” gjorts av andra på Motown i mer kända versioner. De tre första av The Temptations och ”… grapevine” av Marvin Gaye och Gladys Knight & the Pips. Delvis har samma bakgrunder använts. Vilka var då rösterna i The Undisputed Truth? Tämligen ointressant, men Joe ”Pep” Harris hängde med hela gruppens existens. Övriga medlemmar kom och gick. Måste erkänna att de skrikiga (sorry) damerna blir påfrestande i längden. Delvis ursäktade av den massiva instrumenteringen de hade att överrösta. Demonen i sammanhanget var hur som helst Norman Whitfield.
Produktionerna – med musiken huvudsakligen arrangerad av en Paul Riser – är lite berg- och dalbana. På skiva ett står 10.45 minuter långa ”Ball of confusion (That´s what the world istoday)” ut (låten var även en singelhit med The Temptations 1970 i en version på dryga 4 minuter). Hypnotisk pumpande funk med ett långt rymdgitarrsolo. Men det finns flera starka låtar från den LPn. ”Law Of The Land” är bästa albumet. Titellåten har ett fantastiskt tryckmed tidstypisk wah-wah-gitarr och Eddie ”Bongo” Browns smattrande på trumskinnen. Men – för Bacharach/Davids klassiker ”Walk on by” skickar jag er till Isaac Hayes för att höra den definitiva versionen! Det tredje albumet är mestadels inspelat i Hollywood 1974. Berry Gordyflyttade ju hela Motown till L.A. 1972. De sju låtar som plockats med från den LPn är betydligt blekare. Sist kommer sex bonustracks, varav fem är singelutgåvor. De är av hög klass. Marvin Gayes ”What´s goin´ on” måste vara en av de bästa låtar som skrivits alla kategorier och den gör the Truth/Whitfield all heder av i ett annorlunda och filmatiskt arr av Tom Baird.
The Undisputed Truth blev aldrig något stort namn. Deras enda STORA hit var ”Smiling faces sometimes”, som var nr 3 på Billboards Top 100 1971. De gjorde två album till på Motown och följde sedan med Whitfield när denne startade eget skivbolag. Gruppen var ett instrument för honom att skapa sitt eget sound. Sista albumet gjorde gruppen 1979.
