HUGHES TAYLOR
Roasted
Egen (42 min)

2021 kom Hughes Taylors platta ”Modern Nostalgia” som jag recenserade i Jefferson. Jag uppfattade då den unge Hughes Taylor, uppväxt i Macon Georgia, som en frisk fläkt i bluesträsket. Han vågade spela naken ”modern” blues a´la BB King, Buddy Guy med flera och klassisk sydstatsrock.  Den här nya plattan (han har även gjort flera efter ”Modern Nostalgia”) låter mera som ett desperat försök att gå vidare, hitta något annat, men som i mina öron bara låter som någon slags ”högstadierock”. Förebilderna är väl som hos så många andraStevie Ray, Hendrix/Buddy Guy och de få bluestolvorna gör man så gott man kan för att kamouflera, kanske även med hjälp av de nyaste ljudpedalerna man hittat i musikaffären. Taylor spelar snabbt och högt, men det är det också många andra som gör.