HENRY TOWNSEND
Original St Louis Blues – Live
Wolf CD 120.496
(58 min)

Henry Townsend, ursprungligen från Mississippi, var under många år en ledande musikprofil i St Louis där han bland annat spelade en hel del med pianisterna Roosevelt Sykes och Walter Davis. Under några år turnerade han runt i södern med Big Joe Williams och berättade för mig att det var han som lärde Big Joe den gamla fieldhollern Baby Please Don´t Go, som blev Big Joes signaturmelodi. Hur det var med den saken vet jag inte.

Townsend var en mycket fin gitarrist med en egen stil. Han trakterade pianot med samma finess, men här var han inte fullt så egen i sin stil – man hör klara influenser från Roosevelt Sykes. Townsend var unik i det avseendet att han spelade in skivor under varje årtionde från 1920-talet till början av 2000-talet. Hans liv finns beskrivet i en mycket läsvärd biografi som heter A Blues Life och är skriven av Bill Greensmith. Flera av hans tidigaste inspelningar är små mästerverk. Han hade en lite unik gitarrteknik på så sätt att han liksom sprätte på strängarna när han slog an dem (jämför slappbas eller varför inte Charlie Patton). Kanske gjorde han det för att höras bättre i en stökig lokal? ’

I november 1980 gästade Henry och hans basspelande och sjungande fru Vernell Österrike och Sverige. Här var det Bluesföreningen Blue Monday i Västerås som stod för turnén. Henry, som då var drygt 70 år hade mycket kvar att ge. Han var en av de sista bluesartisterna från tjugo- och trettiotalen som alltjämt kunde sjunga och spela blues av yppersta klass. Han hade levt ett tillbakadraget och hälsosamt liv under många år och var därför mycket välbehållen. Från denna turné har Wolf Records nu gett ut en CD med 17 låtar. På en del spelar Henry gitarr och på andra piano. En handfull av inspelningarna har tidigare varit utgivna av Wolf.

Musiken är genomgående bra, men jag störs av att på flera av låtarna håller en liten, men mycket entusiastisk, publik och klappar med händerna i takt och otakt låtarna rakt igenom så man knappt hör gitarrspelet. På andra inspelningar slipper man lyckligtvis detta. En intressant sak med dessa inspelningar är att här hör man tydligt att Rollin´and Tumblin´ ursprungligen är en pianolåt och inte som de flesta nog tror en gitarrlåt.

Townsends inspelningar från tjugo- fram till fyrtiotalet bör finnas i varje sann bluesälskares skivsamling. När det gäller senare inspelningar finns det bra studioinspelningar att inhandla. Det borde kunna räcka, men vill man ha ett minne från turnén 1980 så är denna utgåva helt ok.