IVAN NEVILLE
”Greatest place on earth”
videosingle (4:53)

Touch My Soul
The Funk Garage TGF76982 (44 min)

Musiken i och från New Orleans kännetecknas som glad och glättig, rytmisk, livsbejakande. Ivan Neville förmedlar det mesta av detta här, fattas bara annat, men ändock – jag saknar nerv, och låtmaterialet är för platt. Jag har faktiskt inte lyssnat på Ivan Neville tidigare, trots att han har en lång karriär i alla möjliga sammanhang. Koll på nätet ger hans senaste soloskiva 2004, så det förvånar mig att han inte har mer oomph! i sig när det nu är dags igen. Speciellt som hans band heter Dumpstaphunk. ”Light funk” i mina öron. Utslätat, lite sing-a-long med musikervänner (fadern Aaron Neville, Bonnie Raitt med flera) och bakgrundssång. Trots allt är det när New Orleans-brasset låter höra sig (för sällan) som musiken höjer sig något. Enda låten som når över medelmåttan är ”This must be the place”, där de får upp ångan skapligt.
Första singelsläppet från albumet är ”Greatest place on earth”. Och som alla vet, så består en singel numera av en digital låt, och musikvideo ska det helst vara också. ”Greatest” phunkar bäst som reklam för ”The Big Easy”, men musikaliskt ska det till en second line efter ett brassband som på videon. Så tunn är låten utan rörliga bilder till. Det finns några ballader också bland de tio låtarna, men de förmår inte engagera mig. ”Blessed” kan få passera, med piano, kör, sång (delvis ordlös) – men utan blåset.