THE VIPERS SKIFFLE GROUP
Don´t You Rock Me Daddy-O
Jasmine Records JASMCD 2752 (79 min)
En brittisk undersökning kom 1957 fram till att det då gick nio skiffelgrupper per 100 brittiska invånare. Drygt häften av alla britter skulle alltså då ha varit med i en skiffelgrupp. Det går säkert att betvivla undersökningens tillförlitlighet, men att det var en fluga av jordskredsformat som rådde då är det ingen tvekan om.
The Vipers Skiffle Group var åren 1956-58, efter Lonnie Donnegan, den populäraste skiffelakten i England. År 1957 rankades de till och med som landets populäraste liveakt. På denna samling finns allt de spelade in för skivbolaget Parlophone åren 1956-58.
The Vipers startades av sångaren, gitarristen, banjospelaren och låtskrivaren Wallace Victor Wayton. Han blev i unga år intresserad av amerikansk jazz, folksång och rhythm´n´blues. Han fick vetskap att det gick att låna 78-varvare och album med artister som t ex Muddy Waters, Woody Guthrie och Leadbelly på den amerikanska ambassadens bibliotek. Han blev en flitig låntagare och sög in influenser.
Wayton började musikerbanan med att med sin banjo uppträda på olika kaffebarer i London. Så småningom startade han gruppen The Vipers. Vad många engelsmän inte visste vara att viper var amerikansk gatuslang för marijuanrökare. I juli 1956 blev gruppen husband på Londons populäraste kaffebar. De upptäcktes av en av Parlophones talangscouter och fick skivkontrakt.
Redan med debuten, originallåten ”Ain´t you glad” och Leadbellys ”Pick a bale of cotton” fick de en hit. Så fortsatte det regelbundet under två år till Wallace Wayton 1959 bestämde sig för att bli soloartist. Han var dock den gemensamma nämnaren i gruppen under dessa två år, övriga medlemmar kom och gick. Bland annat var tre av de blivande i The Shadows med i gruppen; Hank Marvin, Jet Harris och Tony Meehan.
Samlingen innehåller 33 låtar. De första två tredjedelarna har en attityd som närmast kan jämföras med punk och ohämmad ösig blues i stil med Hound Dog Taylor. Spelglädje och mestadels fullt ös. När det närmar sig slutet av 1958 börjar det bli mer välarrangerad och väldigt mycket tråkigare.
Samlingens låtmaterial består av egna original som varvas med låtar från Ma Rainey, Hank Williams, Woody Guthrie, Pete Seeger, Georg Jones, Otis Blackwell och Eddie Cochran.
Det här är en samling som på ett bra sätt dokumenterar ett av den kortvariga skiffelepokens populäraste grupper. Det musikarkeologiska värdet går inte att förneka.
