THE KNICKERBOCKER ALL-STARS
Go Back Home To The Blues
JP Cadillac Records JPS 1002
(47 min)
The Knickerbocker Café är en musikklubb belägen i Westerly på Rhode Island i USA. Den har funnits till ända sedan Hedenhös. Alltså ett väletablerat ställe för allsköns musik som har spelats inom in(k)rökta väggar. The Knickerbocker All-Stars består till stor del av allehanda medlemmar från Roomful Of Blues, gruppen som bildades av Duke Robillard och Al Copley redan 1967. Till denna inspelning finns flera medlemmar med ur bandets långa historia som Doug James och Rich Lataille saxofon, Sax Gordon Beadle tenorsax och Al Copley på piano. Det borgar för att musikanteriet på denna platta är av högsta kvalitet. Och tar man också med sig begåvade sångare som Brian Templeton, Willie J Laws och inte minst Sugar Ray Norcia så är man hemma. När man har en så duktig och vältalig gitarrist som Monster Mike Welch med på skutan måste man ju hissa högsta flagg för denna utgivning. Jag blir nästan chockad över hur Mr Welch spelar. Han är som en fusion av många av de stora mästarna i ämnet. Han ligger nästan kusligt nära Albert King i spåret Annie Get Your Thing On. Man tror nästan att det är den gode Albert som har återuppstått från kistlocket. På något spår låter han som Otis Rush från Cobra-tiden. Och BB King från Blind Love-tiden på Modern/RPM.
Vän av ordning kan invända att Welch ligger för nära förebilderna för sitt eget bästa. Han är en multibegåvning som kan spela flera olika spelstilar inom den elektriska gitarrbluesen. Mike Monster Welch är oerhört tekniskt skicklig. Synd på så rara ärter att han inte ger mer av sin egen personlighet i liret. Den dagen han gör det kommer han att erövra världen.
Hela skivan är en härlig kärleksförklaring till gamla tiders R&B och swing som är otroligt medryckande. Många bra låtval i genren och nyskrivna alster av Al Basile i linje med dessa. Musiken ekar av artister som Bobby Bland, Big Joe Turner och Wynonie Harris. Idel favoriter hos mig. Med risk för att betraktas som bakåtsträvare måste jag säga att denna typ av musik var bättre förr. Och denna inspelning ser jag som en hyllning till genren. När skivan tar slut sätter jag den på repeat. Igen, igen, igen och igen. Jösses så bra det är! Och grannarna bankar takten.
Fredrik Ottomers
