SAMANTHA FISH
Chills & Fever
RUF 1241
(55 min)

Samantha Fish har jag mest förknippat med aggressiv bluesrockig gitarr som en i tjejtrion ”Girls With Guitars”. Jag kan erkänna att jag oftast tyckt det jag hört varit malande långtråkigt. På den här plattan har hon dragit ner på gitarrexcesserna och koncentrerar sig på det vokala. Det är sångerskan Samantaha Fish som lyfts fram. Som komp har hon delar av bandet Detroit Cobras.

Fjorton covers tolkas av Samantha. Plattan inleds rockigt med Jackie DeShannons ”He did it”. Även den låt med mest volym på hennes sologitarr. Sedan dominerar soullåtar och hennes röst. Förutom Barbara Lewis ”Hello stranger” (i skönt bossa nova beat) och Allen Toussaints ”Nearer to you” (1960-tals hit för Betty Harris), så är det ganska udda låtar hon plockat fram. Vi landar i både Memphis, Northern Soul och lite mer poppig soul. En ren jordnära blues finns det också plats för, Skip James ”Crow Jane”, i en bra tolkning.

Underskattade Ted Taylor har fått släppa till sugande balladen ”Somebody´s always trying”, Lonnie Lester sin Northern Soulhit ”You can´t go” och Charlie Sheffields ”It´s your voodoo working” har fortfarande kvar sin ingrediens av swampsound (svenske Ida Sand gör sin version på hennes färska platta ”My Soul Kitchen”). Van McCoy har jag alltid tyckt stått för ganska smetig och överproducerad soul, hans ”Either way I lose” har fått ytan avskalad när Samantaha framför den. Såväl Nina Simone och Gladys Knight har givit sig på den här låten, men jag tycker nog att Samantha fått till en lika vass version. Att hon inte når Bettye Lavettes nivå i ”You´ll never change” är inget att förvånas över, det är det få som gör.

Det här är ingen nyskapande platta som bryter outforskad mark, dock en samling med bra låtar och en sångerska som ger dem nya infallsvinklar när hon tolkar dem. Hon gör inga försök att låta ”svart”, utan nöjer sig med den, ibland lite veka, röst hon har.

Jag tycker ändå att den håller. En positiv överraskning.