GARY HOEY
Neon Highway Blues
Provogue Records PRD 7631 (48 min)

Om ni inte tröttnat på gitarrister som går på anabola steroider (bildligt talat) så kan ni få ert lystmäte här. Amerikanske muskelknuttegitarristen Gary Hoey har här vänt sig mot bluesen med den vanliga attityden: ”se vad jag kan göra med den här simpla treackordstilen!” Fylla upp varje takt med briljerande superdistade toner, helst förstås så många som möjligt. Mänskliga robotar är ju på gång nu. Om du skulle få dom att gilla blues, vore det nog säkrast att försöka med den här typen. Sången framstår mest som ett komplement till gitarren. Som om det inte skulle räcka med Hoeys egen gitarr gästas han av ytterligare likasinnade i form av Eric Gales, Lance Lopez och sjuttonårige sonen Ian Hoey. Vilka som i övrigt ingår i det maskinellt ”perfekta” kompet får vi inte ens veta. För det är ju bara gitarrer som räknas, eller hur?