DIVERESE ARTISTER
Lone Star Guitar Attack – the kings of Texas blues guitar
Jasmine JASMCD 3109
(78 min)
När det kommer till elektrisk bluesgitarr så har Texas hela tiden legat i framkant och producerat en mängd fantastiska gitarrister. Den här CDn täcker in en stor del av dess glansperiod, 1949 – 1962. Man har valt att inte ta med T-Bone Walker eller Freddie King då de flyttade från Texas ganska tidigt i sina karriärer. T-Bones influens märks tydligt hos många av dem och hans typiska riff återkommer ofta. Elva gitarrister presenteras i olika konstellationer, mest utrymme får Albert Collins som är med på hela sju låtar varav fyra är typiska instrumentaler. Han får gott om utrymme för sitt kalla sound i ”Freeze” och ”Defrost”. Lite intressantare är de tre låtar med Peppermint Harris där Albert står för gitarrspelet. De är från en session från 1956 och där kan ana vad som komma skall från denna högst personlige gitarrist. Den stora stjärnan på CDn är i mitt tycke Clarence ”Gatemouth” Brown, det är svängig storbandsblues av bästa märke. ”Gate walks to board” och ”Okie dokie stomp” från 1953 är fulla av gitarr-pyroteknik. Den sistnämnda är blev något av ett måste för gitarrister att kunna spela på samma sätt som senare Freddie Kings ”Hideaway” kom att bli för Chicagogitarrister och senare även engelska bluesgitarrister. (Ursprunget till ”Hideaway” hämtade Freddie från en Hound Dog Taylor-instrumental).
Bland de övriga på skivan så märks Goree Carter i en långsam blues, ”My love is coming down” och ”Bullcorn blues” där han kallar sig Rocky Thompson. Ray Sharpe rockar på bra i sin ”Oh, my baby´s gone”. Andra framstående gitarrister på skivan är Jesse Thomas, Clarence Garlow, Cal Green, Earl Bell, Cal Valentine, Long John Hunter, Willie Cephus och Clarence Green.
Signifikativt för den här tidens elektrifierade Texasblues är förstås häftigt gitarrspel, mycket instrumentaler och en effektiv blåssektion som piskar upp stämningen.
Att klämma in hela 30 låtar på en CD är i sig en prestation och med en speltid på inte mindre än 78 minuter är detta ett fynd.
