CORKY SIEGEL´S CHAMBER BLUES
More Different Voices
Dawnserly 4302 (59 min)
Chicagos one and only Corky Siegel håller… ja, vadå… stilen kanske. Ett Siegel-Schwall Band-album recenserades i nr 14 (1971). Siegel slog sig tidigt (1964) ihop med Jim Schwall och bildade Siegel-Schwall Band, som hann med tio album (första fyra producerade av Sam Charters), innan de gick skilda vägar 1974. Ett par av dessa och Siegels två Alligatoralbum recenserades med högst varierande betyg i Jefferson. Det underlättar att lyssnaren har ett öppet sinne. Han är en excellent munspelare, god pianist, och som sångare en korsning mellan Hoagy Carmichael och Mose Allison. Och en spelevinker. 2018 såg jag honom vid Chicago BF i en Little Walter-hyllning i ett program med Billy Branch, Rick Estrin, Sugar Blue och Magic Dick, och ingen satte sig på Siegel – den klassen håller han.
2017 gav Corky ut albumet ”Different Voices”. Här kommer en uppföljare med sitt ”band”, dvs en stråkkvartett och en tablaspelare, samt en rad gäster, de flesta vokalister. För mitt vidkommande har den fem låtar ”från kanon till mycket bra”; fyra ”sådär okej då”, samt en väsenskild uppläsning av ett poem/text. Det börjar med tre mycket starka låtar sjungna av Lynne Jordan, Toronzo Cannon respektive Marcella Detroit. Den senare, även känd som Marcia Levy, har en lång text på Wikipedia. Hon har skrivit låtar med Eric Clapton och Chaka Khan, sjungit duett med Alice Cooper och mycket annat. Här inleder hon med ett kortkort operalibretto, som övergår i en soullåt som bygger på Amy Winehouse´ ”Rehab”. Superbt munspel av Siegel och(!) Detroit. En annan kanonlåt är ”Down so low”, en långsam balladartad hymn i moll framförd av Tracy Nelson på sång och piano och stråkkvartetten (här håller sig Siegel klokt nog borta). Mycket bättre blir det inte, som det brukar heta. En låt delar Siegel med jazzsaxofonisten Ernie Watts. Hade Watts fått mer utrymme och brölat lite mer hade den åkt upp i 1:a klass, men nu händer det för lite under tio långa minuter.
Ömsom vin, ömsom vatten – som en typisk Corky Siegel-produktion alltså. Omväxlande, med en superb, men skruvad, munspelare (och helt okej pianist), stråkarna och den indiska handtrumman, trakterad av Kalyan Pathak. Ja, jisses, det är mycket som trängs här. Corky tackar fans och supporters på ”Kickstarter and Unrecorded Love crowd-founding campaigns” för skivans möjliggörande.
Kan till slut inte låta bli citera Jimmy Johansson, som i nr 145 brottas med ”Traveling Chamber Blues Show” (Alligator Records) och ”vet varken ut eller in”. Jimmys slutord: ”Så till dig som verkligen är på jakt efter nya utmaningar och spännande musikupplevelser kolla in plattan”. Det gäller 2022 likaväl som 2005.
PS En fascinerande intervju med Corky Siegel dec. 2022 finns på Blues Blast Magazines hemsida. För de nyfikna finns ett digitalt soloalbum (vo/hca/pno) utgivet januari 2022.
