BOB CORRITORE
Taboo
Delta Groove DGPCD 163
(45 min)

Munspelaren Bob Corritore tillbringade sina första 25 levnadsår i Chicago där han vid tolv års ålder hörde Muddy Waters på radion, det förändrade hans liv totalt. Inom räckhåll fanns alla stora munspelare och när Bob till slut hade åldern inne för att ta sig in på klubbarna blev han snabbt vän med Junior Wells, Walter Horton, James Cotton och många fler. Här kunde han studera deras teknik på nära håll och finslipa sin egen.

1981 flyttade han till Phoenix, Arizona och fick sällskap av Louisiana Red som blev hans spelkamrat. Genom åren har Bob spelat med massor av bluesmusiker i USA och spelat in med John Primer, Dave Riley, Kid Ramos och Tail Dragger. På den här plattan omger han sig av starka namn som Jimmie Vaughan, Junior Watson, Fred Kaplan och Papa John DeFrancesco för att nämna några.

Skivan är något så udda som en helt instrumental platta med munspelet i fokus. Bob är en urstyv munspelare och briljerar både på vanlig munspel som kromatiskt – alltid förstärkt förstås. Inledande Potato Stomp av Willie Egan och följande Many A Devil´s Night är båda starka instrumentalnummer som visar Bobs skicklighet tillsammans med sin stjärnspäckade kompgrupp där Junior Watson firar stora triumfer. Flera låtar känns lite som utfyllnad, det är inte lätt att fånga intresset på en hel CD utan några vokala inslag. Titelspåret Taboo är ett latininfluerat nummer av ordinär kvalitet. Höjdpunkten för mig är Harp Blast, en snabb shuffle som för tankarna till Little Walter och hans kompgrupp The Aces. Omslagets gubbsjuka är väl förresten knappast en fördel idag.

Modigt att släppa en instrumental platta, tycker jag. Bobs kvaliteter som munspelare är oomstridda, men med lite stöd av en god vokalist hade det blivit en riktig höjdare. Nu blir det kanske mest höjdarupplevelser för alla munspelsfreaks.