AJA MONET
when the poems do what they do
drink sum wtr DSW006 (83 min; 2-LP/download)

Var inställd på att dra paralleller till 1970-talets revolutionspoeter som Gil Scott-Heron och Camille Yarbrough, men det här är mycket snällare och mer varierat – både med lyriken och det musikaliska landskapet. monets rapsodiska spoken word rör sig fritt mellan relationer, svartas rättigheter (mest i slutet av hetsiga ”the perfect storm”), kärlek, miljö, en hyllning till poeten Sonia Sanchez med mera. Ganska ny i gamet är det här hennes debutalbum i eget namn. Jag fick upp ögonen för monet inför hennes spelning på Fasching i augusti 2024. Dubbel-LPn kom 2023 och är utgången. Men de 13 poemen inklusive texter finns på bandcamp.com. monet är uppväxt i New York, aktivist och även författare.

monet ackompanjeras av en liten spännande grupp med trumpet, piano/elektronisk klaviatur, kontrabas m fl instrument och en assisterande röst i Novena Carmel. Albumet är inspelat i Los Angeles och producerat av aja monet och Chief Adjuah (Christian Scott), som också spelar trumpet och bow. Musikarrangemangen varierar; i ”castaway” är enda kompet ett eftertänksamt ”Nina Simone-piano”. I ”weathering” skapas vågsvall som vid en havsstrand av trumvispar, medan en moody trumpet svävar över monets röst. Poemen finns som sagt att läsa på nätet; jag lyfter några rader från ”i am”:

I´m the bananas on Josephine´s skirt, a brown liquor flirt
The gardenia in Billie Holiday´s hair
I´m a blues song in a cigarette glare
a beaded zulu hat on Makeba´s head
Bob Marley´s loc, a natty dread
I´m Marcus Garvey´s last microphone, ancient lady of grace

Bäst är det när deklamation och musik (och ibland bakgrundssång) vävs samman. monets varma röst (hetsig ibland), så vackert. En underbar skiva som lämnar mig med positiva känslor.