I den här intervjun reflekterar bluessångerskan Shaun Murphy (född 1948) över sin anmärkningsvärda karriär och inspirationen bakom albumet ”Brand New Blues”. Hon berättar hur mötet med Big Mama Thornton på Ann Arbor Blues Festival 1969 väckte hennes passion för bluesen – en musikgenre som hon fortfarande värdesätter för dess ärlighet och känslomässiga djup. Murphy talar om sitt långvariga samarbete med Little Feat, sina samarbeten med artister som Eric Clapton och Bob Seger samt sitt beslut att ge ut musik på sitt eget skivbolag för att behålla fullständig konstnärlig frihet. Genom hela samtalet betonar hon vikten av autenticitet, tacksamhet och sitt orubbliga engagemang för att fortsätta skapa ny musik.
Med sitt senaste album ”Brand New Blues” har Murphy på sätt och vis slutit cirkeln. Skivan är mer än hennes tolfte soloalbum – den är en återkomst till den känslomässiga kärna som först fick henne att förälska sig i bluesen för mer än ett halvt sekel sedan. I albumets pressmaterial skriver hon: ”En resa tillbaka till det som från början fick mig att känna och bli förälskad i bluesen. Dess råa ärlighet.”
Dagen då Big Mama Thornton förändrade allt
Albumet återknyter till den råa ärlighet, sårbarhet och kraft som Murphy upplevde som ung sångerska på Ann Arbor Blues Festival i Michigan 1969. Festivalen samlade legender som B.B. King, Muddy Waters, Otis Rush, Howlin’ Wolf, Magic Sam, Charlie Musselwhite och många andra. Men det var ett framträdande som för alltid förändrade hennes musikaliska liv.
”Min haka var nästan i marken. Jag kunde inte tro det jag såg. Jag var fullständigt trollbunden av hennes framträdande,” berättade Shaun Murphy i en intervju 2017.
Nästan 57 år senare minns hon fortfarande upplevelsen:
”Programmet var otroligt. Man skulle aldrig kunna samla alla de där klassiska bluesartisterna i dag.”
En artist gör fortfarande särskilt starkt intryck.
”Hon kom ut på scenen, och jag hade aldrig hört talas om Big Mama Thornton tidigare,” minns Murphy. ”Hon bar vanliga kläder – beige-bruna byxor och en matchande, löst sittande skjorta. Hon såg väldigt maskulin ut.”
Murphy säger att hon fortfarande får rysningar när hon tänker tillbaka på ögonblicket.
”Det var helt fantastiskt. Sedan öppnade hon munnen. Det förändrade fullständigt min bana som sångerska.”
Intrycket blev omedelbart och bestående. Thorntons auktoritet och känslomässiga äkthet visade Murphy vad blues verkligen kunde vara. Mer än fem decennier senare talar hon fortfarande om upplevelsen med stor vördnad.
Festivalupplevelsen 1969 kom senare att speglas direkt i hennes egen musik, bland annat genom hennes inspelning av Thorntons klassiker ”Hound dog” på albumet ”Livin’ The Blues” från 2009. Men kanske ännu viktigare är den konstnärliga filosofi hon tog med sig: övertygelsen om att varje låt måste framföras med fullständig ärlighet.
”Ärlighet har alltid varit mitt förhållningssätt till allt jag spelar in. Först och främst måste jag tjäna låten och ge den så mycket ärlighet jag bara kan. Jag är väldigt noggrann med vilka låtar jag väljer. Det finns ett talesätt, särskilt inom countrymusiken: spela aldrig in en låt du inte tycker om, för blir den en hit måste du sjunga den resten av livet. Jag har aldrig velat hamna i den situationen.”
Vilken betydelse har det där ögonblicket 1969 fortfarande i dag, exempelvis när du gjorde ”Brand New Blues”?
”Jag tycker att det finns ett par låtar på albumet som verkligen tar mig tillbaka. Båda är skrivna av min gode vän Jay Edwards. Den första är ”Mama’s home”, som öppnar skivan, och den andra är ”Take your kiss up off my lips”. Båda talade verkligen till mig. Det känns som låtar som Big Mama skulle ha gjort på sin tid.”
Att hitta bluesen
Innan Shaun Murphy blev känd som en av USA främsta bluessångerskor prövade hon många olika musikaliska vägar.
”Det var en spännande resa, och jag skulle inte vilja ändra någonting av det jag gjorde när jag började arbeta med musik.”
Hon sjöng i lokala band som The Love Lies, Wild Angels och Wild Mower Pursuit, framförde rhythm & blues, medverkade i teaterproduktioner och arbetade till och med på Broadway.
Ett av hennes starkaste teaterminnen är den turnerande produktionen av ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band” 1974, där hon fick träffa medlemmar ur The Beatles.
”Alla Beatles kom backstage utom Ringo,” minns hon. ”Han var faktiskt min favorit. Vi lever båda fortfarande, så det kanske fortfarande finns en chans.”
Murphy uppskattar både att blicka tillbaka och att se framåt – precis som när hon talar om sitt aktuella album ”Brand New Blues”. Albumtiteln kommer från en av skivans låtar, skriven av Doug Jones och Roger Mason. Murphy höll redan på att färdigställa låtlistan när Jones skickade kompositionen till henne.
”Doug ringde mig och sa: ’Jag tycker att du ska lyssna på den här låten.’ Jag blev förälskad i den direkt.”
Hon betonar att albumtiteln har en dubbel innebörd:
”Det är både ett helt nytt album och helt nya blueslåtar.”
“Brand New Blues” är Shaun Murphys tolfte soloalbum.
”Jag trodde aldrig att jag skulle komma så här långt, men det har jag gjort. Och jag är så lycklig och tacksam.”
Albumet spelades in i Coming Soon Sounds, hemmastudion som tillhör Tom DelRossi – mångårig samarbetspartner och trummis i hennes band. Att arbeta där gav Murphy och musikerna gott om tid.
”Vanligtvis spelar vi in ett album på ungefär tre veckor,” säger hon. ”Den här gången tog det omkring tre månader.”
Friheten förstärktes ytterligare genom att ge ut albumet på det egna skivbolaget Vision Wall Records.
”Jag kan göra det jag vill och det som är bäst för mig. Den friheten är värd allt.”
Clapton-kopplingen
Även om Shaun Murphys karriär rymmer otaliga höjdpunkter finns det en upplevelse som överträffar alla andra: samarbetet med Eric Clapton.
– Jag skulle säga att det är höjdpunkten. Att arbeta med Eric var helt fantastiskt.
Shaun Murphy började arbeta med ”Slowhand” på albumet ”Behind the Sun” från 1985, där hon sjöng bakgrundssång på fyra låtar (”She’s waiting”, ”Same old blues”, ”It all depends” och ”Tangled in love”) och följde med på turnén.
Möjligheten kom genom hennes mångåriga vän Marcy Levy (Marcella Detroit), som rekommenderade Murphy när Clapton letade efter sångerskor till det som skulle bli ”Behind the Sun”, ett album producerat av Phil Collins.
– När jag började arbeta med Bob Seger var Marcella Detroit den andra sångerskan. Eric funderade på att göra den här skivan och ringde Marcy och frågade: ”Känner du några andra sångerskor med starka röster?” Hon tänkte direkt på mig, ringde mig och vi flög ner till George Martins studio på Antigua. Vi spelade in alla bakgrundssångerna på bara några timmar. Efter den första låten kom Eric in och frågade om vi ville följa med på turnén för albumet, och vi hoppade båda på chansen.
Både Murphy och Levy sjöng även bakgrundssång när Eric Clapton uppträdde på Live Aid den 13 juli 1985.
När Clapton frågade om sångerskorna ville följa med på turnén behövde Murphy nästan ingen betänketid.
– Kanske en sekund, skämtar Shaun.
Erfarenheten lämnade ett bestående intryck och en djup beundran.
– Vi repeterade i sex veckor, åtta timmar om dagen. Allt skulle sitta i muskelminnet. Han är en av de mest professionella människor jag någonsin har arbetat med.
Samarbetet med Eric Clapton påverkar fortfarande Shaun Murphy.
– Det ger mig bara glädje och starka känslor. Det finns inget jag hellre skulle vilja än att få arbeta med honom igen.
Precis som Shaun Murphy arbetade Marcy Levy med Bob Seger och Silver Bullet Band under början av 1970-talet. År 1975 anlitades Levy av Eric Clapton för turnéer och bakgrundssång, med start på albumet ”There’s One in Every Crowd”. Hon var dessutom med och skrev ”Lay down Sally” och sjöng bakgrund på bland annat ”Wonderful tonight”.
Decennier med Bob Seger
En annan hörnsten i Murphys karriär har varit hennes långvariga samarbete med Bob Seger. Deras relation började i mitten av 1970-talet och utvecklades till flera decennier av turnéer, studioinspelningar och vänskap.
Murphy menar att Seger öppnade dörren till större publik och internationella turnéer.
– Det öppnade mina ögon för större arenor och mycket resande mellan Detroit, Michigan, Florida och Europa, där vi gjorde en fantastisk turné 1980.
Hon tillägger:
– Han är helt enkelt en fantastisk låtskrivare.
Det första musikaliska mötet med Bob Seger var inspelningen av ”Katmandu” 1975, en Chuck Berry-inspirerad rocklåt som gavs ut på albumet ”Beautiful Loser”.
Shaun berättar att hon fortfarande har nära kontakt med Seger och bandet genom en gemensam meddelandegrupp på nätet.
Arbetet med Bob Seger ledde också till samarbeten med Glenn Frey, Joe Walsh, The Moody Blues, Bruce Hornsby och många andra.
– Det ena ledde till det andra. Jag är tacksam för allt.
Åren med Little Feat
För många fans är Shaun Murphy fortfarande starkast förknippad med Little Feat, det legendariska amerikanska band som hon var medlem i från början av 1990-talet fram till 2009. Samarbetet fortsätter dessutom fortfarande ibland, senast genom inspelningen av ”Wang dang doodle” 2024.
Murphys första inspelning med Little Feat var som bakgrundssångerska på albumet ”Let It Roll” 1988, där även Bonnie Raitt, Linda Ronstadt och Bob Seger medverkade som bakgrundssångare. Därefter följde ”Representing the Mambo” 1990.
Murphy kom senare att skriva låtar till flera av bandets album, bland annat ”Bed of roses”, ”Just another Sunday” och ”Tattoo heart”, som senare återfanns på albumet ”Chinese Work Songs” (2000). Hon sjöng också bakgrund på fem låtar på ”Shake Me Up” (1991).
– Jag träffade Bill Payne och Fred Tackett första gången under Bob Segers turné 1986. När Bob tog en paus från turnélivet ringde Bill mig och berättade att Little Feat skulle spela in ett album (”Let It Roll”) som en hyllning till bandets främste gitarrist, sångare och låtskrivare Lowell George.
Inför den här intervjun hittade jag ett citat i en nederländsk tidning från november 1995 där Little Feats trummis Richie Hayward säger att ”du hade en fullvärdig roll” i Little Feat.
– Absolut! De välkomnade mig direkt och bad mig skriva tillsammans med dem. Det återuppväckte min kärlek till låtskrivandet. Bill Payne, Fred Tackett och Paul Barrère skrev låtar tillsammans under åren. Det var en fantastisk upplevelse. Det gav verkligen nytt liv åt min passion för att skriva musik och texter. Jag är dem evigt tacksam för det.
Shaun tillägger:
– Jag älskar att framföra några av de låtarna live tillsammans med dem. Vi har bara inte pratat om det ännu.
På det aktuella albumet ”Brand New Blues” finns också en tydlig blinkning till Little Feat.
– I ”Love me like you used to love me” gjorde vi en hyllning till bandet. Det är lite av en skämtsam låt med samma typ av rytmik som de hade i flera av sina New Orleans-inspirerade låtar, särskilt sådana som Paul Barrère skrev. Vi hade faktiskt en låt som Bill hade skrivit, men vi valde den här vägen i stället.
Finns det planer på att du ska medverka under deras pågående The Last Farewell Tour?
– Om de ringer kommer jag självklart gärna som gästartist. Men jag kommer inte att följa med på hela turnén.
Finns det planer på att spela in mer musik med Little Feat efter ”Wang dang doodle”?
– Inte just nu. De spelar alltid in ny musik. Jag vet inte vad de arbetar med för tillfället, men jag skulle gärna göra ytterligare en låt tillsammans med Sam eller sjunga med Bill eller vem det än blir.
Brand New Blues
I pressmaterialet till albumet står det att du fortsätter att utveckla ditt grepp om bluesen.
– Blues handlar mer om en känsla och en livserfarenhet. Många tror fortfarande att blues bara är långsamma och sorgliga låtar, men så är det inte. Det finns glada låtar också. Blues är kraftfull.
Den är också rå?
– Ja.
Förstår du bluesen fullt ut i dag?
– Jag håller fortfarande på att lära mig. Jag vill bara fortsätta göra det.
Vilka är nyckellåtarna på albumet? Vilka låtar berättar bäst historien bakom ”Brand New Blues”?
– Det finns flera, men den första jag tänker på är ”Killing time”, som skrevs av min vän Chris Anderson.
Och ”Mobile”? Jag har läst att den handlar om att återerövra ditt liv.
– ”Mobile” bara kom till mig. Jag satte mig ner och den bara flödade fram. Tillsammans med min kära vän Lauren Matheson Anderson skrev vi både musik och text på 40 minuter. Jag älskar den låten. Jag är glad att du tog upp den.
Slutligen, vilka planer har du för resten av året och för 2027?
– Vi letar efter nya låtar och jag har börjat skriva igen. Just nu fokuserar vi helt på ”Brand New Blues”.
© 2026 Peter Schavemaker
Tekst, Audio en Podcast Producties.
