JJ GREY & MOFRO
Olustee
Alligator ALCD 5018 (50 min)

Alligator har verkligen gjort en resa sedan de tidiga årens råa elektricitet från Hound Dog eller Son Seals. JJ Grey från Florida inleder med en singer/songwriter hyllning till havet. Följande ”Top of the world” påminner om Donovans ”Season of the witch”, uppblandad med lite Traffic. ”Olustee” är en hård riffig låt som jag tror handlar om de tornados och bränder som drabbade Florida 1998. Grey visar att han kan hantera gitarren på den här låten. Och för att fortsätta med associationer tänker jag på Delaney & Bonnie, Clapton från hans Criteria-tid och varför inte Don Nix. Bra southern rock och soul. ”Wonderland” är ett exempel, ”Waiting” kanske det bästa, enastående soulsång här. Rap på ”Rooster”. Över sex minuter långa ”Seminole wind” handlar förstås om Floridas ursprungsbefolkning, seminolerna. De hade en tro att bara den helige anden var fullkomlig. Därför la de in en mista i sina väver, utelämnade en pärla i broderiet och fulade sitt lergods. Något att tänka på i vår självpåtagna präktighet?

Och vem är då JJ Grey? Till vardags hängiven fiskare och skicklig surfare. Detta är hans ungefärligen tionde skiva efter ett nio år långt uppehåll. I Jefferson 158 recenserades hans andra platta för Alligator; ”Orange Blossoms”. Grey är en ny bekantskap för mig, och jag är imponerad. Trodde inte den här typen av musik gjordes längre, allt har blivit americana och rotigt. Ibland behövs det välarrat blås, backande körer och svepande stråkar för att göra bra produktioner. Fråga pojkarna från Muscle Shoals. ”Olustee” växer för varje lyssning. Släpps den 23 februari 2024 på cd, lp och download. 160 år och tre dagar efter slaget vid Olustee. Undrar om man tänkte på det?