BLANDADE ARTISTER
Blues Meets Doo-Wop vol. 3
Koko Mojo KM-CD 196 (72 min)
Blues Meets Doo-Wop vol. 4
Koko Mojo KM-CD 197 (77 min)
En underavdelning av Koko Mojos utgivningar av blues med mera heter ”Blues Meets Doo-Wop”. Namnet inger inledningsvis vissa funderingar. Vol. 1 och 2 är recenserade på Jeffersons hemsida. Vad det hela handlar om är precis vad titeln anger. Bluesartister och vokalgrupper spelar in tillsammans. Många gånger delade bluesartisterna skivbolag med vokalgrupper och de framträdde också på samma shower. Skivproducenter sammanförde ibland bluesartisterna med vokalgrupperna och spelade in dem tillsammans, men de flesta gånger handlade de i stället om att man i efterhand lade på sånginsatser från vokalgrupper.
På vol. 3 möter vi Little Milton med The Rockers, Chuck Berry med The Moonglows, Ricky Allen med The Elites. Inte så konstigt kanske. Inte heller att en tredjedel av låtarna är framförda av kända vokalgrupper som The Clovers, The Oriols, The Robins för att nämna några. Men jag studsade till när jag hörde Elmore James med vokalgrupp från 1955. Den inspelningen hade jag glömt bort (eller förträngt?). Sen har vi John Lee Hooker, och en härlig låt med Detroit Jr. samt andra kända bluesnamn som Albert King och Jerry McCain.
På vol. 4 möter vi också rena vokalgrupper med utsökt komp och bluesartister som delar utrymmet med vokalgrupper, eller att de senare lagts på i efterhand. Exempel på bluesartister är Albert och BB. King, Willie Dixon, Jimmy Reed, Memphis Slim, Jimmy Witherspoon och Pee Wee Crayton. Bland vokalgrupperna kan nämnas Hank Ballard & The Midnighters och The Del Vikings. Även här finns en del pärlor. The Wheels med Tarheel Slim, Cookie & The Cupcakes och Ray Sharpe är exempel på detta.
Jag tycker att det är ett intressant grepp Little Victor Mac har gjort när han satt ihop dessa plattor. När man nu får så många låtar tillsammans (28 st på varje cd) med bluesartister som backas upp av vokalgrupper och vokalgrupper som framför bluesbaserat material, hör man släktskapet mellan stilarna mycket tydligt. Om man tillhör dem som i stort sett bara kan lyssna på The Coasters av vokalgrupperna, så finns här många anledningar att tänka om.
Jag tycker att båda volymerna är värda att köpa. Blandningen är rätt trevlig och några riktiga bottennapp finns inte, däremot några pärlor. Risken för att du redan ha många av låtarna är nog överlag ganska liten, såvida du inte är storsamlare.
