WILLIE J LAWS JR
Black Maria
Egen (50 min)
WILLIE J LAWS BAND
Cornbread Moan
Egen (48 min)
Jag läste en intressant intervju i Living Blues med en Willie J Laws Jr, kontaktade honom och fick CDn ”Black Maria” (från 2016) och en CDbaby-download till hans kommande album. LB-rubriken var ”The Last Prophet of the Funky Texas Blues”, lånat från titeln på en av låtarna på ”Black Maria”. Efter att Lightnin´ Hopkins lärde Willie tre ackord när han var nio år, och en ambulerande tillvaro, är Willie sedan ca 10 år bosatt i Massaschusetts. Men Texasrötterna sitter djupt och han är fortfarande medlem av ett conjunto/Texmex-band i San Antonio.
Tyvärr har jag vissa problem med skivorna. Med vinkningar till Phillip Walker och Freddie King finns det visst Texas här och där, men mer tycker jag han drar åt Luther Allison. Willie sjunger med stor passion (som Allison), lite överdrivet ibland, medan gitarrspelet är helt okej, ett par snäpp under Allison. Störst problem har jag dock med basisten, som låter trött, spelar fyrkantigt, och har en torr ton. Detta gäller i synnerhet skiva nr 2, där Willie använder enbart sitt eget band.
De flesta låtar är skrivna av Laws eller tillsammans med klaviaturspelaren Bruce Mattson (ex Gregg Allman Band), eller bandet tillsammans. Variationen är ambitiös och god med en del udda humoristiska inslag, bl a en tur till häktet med ”Black Maria” (vår ”Svarta Maja” förr i tiden). En rockig conjuntolåt med dragspel är en annan låt som står ut. ”Love like rain” (av Mattson) har Elton John-vibbar med smakfullt pianolir. Båda skivorna avslutas med enbart medryckande vokal+piano; shuffle resp. drag av gospel. Energin finns där och, som sagt, låtskrivandet är ambitiöst, men det vill dock inte tända riktigt. Ta in en erfaren producent så kan det bli riktigt bra. Nu är det lite för mycket berg- och dalbana.
