WILLIE BUCK & BOB CORRITORE
Oh Yeah!
SWMAF Records SWMAF 29 (39 min)

Wille Buck (född 1937) har varit verksam som sångare i Chicago sedan början av 1950-talet. Han har inte nått ut till en bredare publik, trots att han har förtjänat det. Däremot har han haft många av stadens bättre musiker i sina band genom åren. Han har sedan tidigare tre cd på Delmark; ”The Life I Love” (DE 805), med inspelningar från början av 1980-talet, ”Cell Phone ” (DE 825) från 2012 och ”Willie Buck Way” (DE 857) från 2019. Alla tre är värda att ha, särskilt den förstnämnda.

Här hör vi Buck med inspelningar från åren 2021 – 2023 (en låt kommer dock från 2010) där han, förutom Bob Corritore på munspel, backas av bland andra Bob Margolin, Billy Flynn, Jimi ”Prime Time” Smith, Anthony Gerachi, Bob Stroger och Wes Starr. Med andra ord bland de bästa som idag går att uppbringa i Chicago.

Att Muddy Waters är Wille Buck främsta inspirationskälla framgår klart, både vad gäller sångstilen och musikvalet. Detta förstärks också av Bob Corritores utsökta munspel som för tankarna till Chicago för drygt 60 år sedan. Vad passar då bättre än att Bob Margolin fyller ut i samma anda? Men det handlar inte om att försöka efterlikna Muddy, utan om att musiken ligger i samma härad. Men man kan också tänka sig jämförelser med 1950-talsinspelningar med Snooky Pryor, Floyd Jones med flera så förstår du vad jag menar.

Mycket av styrkan i plattan ligger i det förnämliga kompet där, förutom Corritores härliga ”fläskiga” munspel och Margolins slidespel, särskilt Billy Flynn ska lyftas fram. Han är en av de bästa bluesgitarrister som kommit fram i Chicago, och det säger inte så lite. Kompet är följsamt och stabilt och gör precis så mycket väsen av sig som det ska, varken mer eller mindre. Låtvalet är lagom varierat. Alla som gillar traditionell Chicagoblues bör kunna gilla plattan.