Wentus Blues Band & Dick Heckstall-Smith - Man Of Stone

Wentus Blues BandWENTUS BLUES BAND/DICK HECKSTALL-SMITH
Man Of Stone
RAMA 0115
(67 min)

Åh man skulle varit där! Wentus Blues Band med Dick Heckstall-Smith live i Helsingfors den femte april 2002. Tur att det hela spelades in för hela världen att upptäcka! Det utmärkta Wentus Blues Band som vi vet har ackompanjerat idel bluesadel som Louisiana Red, Eddie Kirkland, Mick Taylor, Eric Bibb samt Duke Robillard. Hur fungerar de ihop med fine tenorsaxofonisten Dick Heckstall-Smith?

Alldeles utmärkt visar det sig efter att denna angelägna utgivning har nått skivdiskarna. Det finska bandet har skräddarsytt en giglista som omfattar nummer i saxofonistens karriär med Blues Incorporated, Graham Bond Organisation och Bluesbreakers. Skivan börjar med John Mayalls Key To Love och fortsätter med flera låtar av honom. Inte så konstigt då Dick Heckstall-Smith ingick i Mayalls Bluesbreakers under en period. Även material av BoDiddley exekveras med utmärkt resultat. Anders Sjöbergs sång kanske inte är av den mest vältaliga sorten men det fungerar. Mycket fint gitarrspel av de två gitarristerna Niko Riipa och Kim Vikman, vilket även gäller spelet av rytmsektionen Robert Hagnäs på bas samt Mikael Axelqvist på trummor. De kompletterar Heckstall-Smith på ett mycket förtjänstfullt sätt.

Konserten visar med all önskvärd tydlighet att jazz och blues går att kombinera alldeles utmärkt, om nu någon inte trodde det. Skivan avslutas med Johnny Guitar Watsons Looking Back med hypnotiskt spel av alla inblandade. Denna skiva är en fullträff och hedrar både Wentus Blues Band och den avlidne Dick Heckstall-Smith. Han som brukade spela med tenor och sopransaxofon samtidigt, i likhet med jazzsaxofonisten Roland Kirk. Wentus bevisar återigen vilket verkligt fint kompband de var och är! Man hör hur Dick Heckstall-Smith tycker om att sträcka ut lyckligt tillsammans med dem och utforska okända jaktmarker. Jag diggar med! Utmärkta låtval som bland annat Bobby Blands You Got Me Where U Want Me och John Mayalls Suspicions – Part 2. Saxofonistens egen Woza Nasu följer där bandet verkligen får sträcka ut. Den klockar in på 17 minuter och blir inte långrandig trots det. Bästa låten är nog trots allt titellåten Eddie Kirklands Man of Stone. Jag kan inte sitta still! Spring och köp!

Skriv ut