Dave Weld & The Imperial Flames - Slip Into A Dream

Dave WeldDAVE WELD & THE IMPERIAL FLAMES
Slip Into A Dream
Delmark DE 842
(65 min)

Dave Weld var under flera år andregitarrist i Lil´ Ed & The Blues Imperials och medverkade på dennes plattor, men har sedan 1988 lett sitt eget band och tidigare gett ut fyra egna plattor, varav en kritikerrosad på Delmark med benäget bistånd av Lil´ Ed (Burning Love, DE806). Dave spelar delvis i Lil´ Ed och JB Huttos tradition, men saknar Huttos återhållande intensitet och Lil´ Eds mer precisa kraftutbrott. Dave är ingen utpräglad slidegitarrist utan spelar såväl med som utan slide. Daves kvinna, Monica Myhre, står för flera av kompositionerna, varav en del skrivna tillsammans med Dave samt för en del av sånginsatserna. Det är alltid trevligt att få höra lite nyskrivna låtar och Dave och Monica får till det bra.

Dave är inte någon större sångare, men sjunger helt ok. Därför är det ett välkommet inslag med Monicas sång som gör det vokala mer varierat. Överlag sjunger hon bra, men hon har ibland en tendens att ta i något för mycket och det kan då bli lite skrikigt. Det finns några lugnare låtar, men det är en klar övervikt åt låtar med hårt tryck och mycket gitarrspel. De lugnare låtarna lyckas man bäst med och där kommer musikerna fram bättre. En positiv sak är blåssektionen som fyller ut fint på flera låtar. När Dave öser loss med sin slide gör han det i mina öron alltför onyanserat. Detta gäller delvis också när han spelar utan slide. På några låtar blir det en ljudorgie där det är svårt att uppfatta några nyanser eller finesser. Hela ljudbilden blir då grötig, som när alla musikerna vill höras samtidigt på så hög volym som möjligt. Det hade varit bättre att låta soloinsatserna lösa av varandra lite mer i stället för alla på bollen. Jag har sett Dave och bandet live och kan lova att de är bra på att ösa loss och få upp ett bra tryck i lokalen. Som kuriosa kan nämnas att Bobby Rush medverkar på munspel på två spår och Buddy Guys son Greg lirar gitarr på ett. Det är således en skiva med ömsom vin och ömsom vatten men med basen i bluesen och som faktiskt vinner lite i längden.

Skriv ut