STOR SUCCÈ DÅ NORSK BLUES INTOG LONDON UNDER TRE DAGAR I NOVEMBER!
Cirka 2 000 norska blues entusiaster hade tagit sig till London, med chartrade flygplan från Oslo. Bergen, Stavanger och Trondheim. I tre dagar 8-10 november underhölls vi av gräddan av Norsk blues under namnet Norwegian Blues Adventure. En fantastisk helg att minnas.Vilken uppvisning!
Fredag 8/11
Jolly Jumper & Big Moe
Det hela inleddes på fredagen i Den Norske Sjömannskirke i området Bermondsey. Utsålt! Härlig stämning! Där uppträdde Jolly Jumper & Big Moe d.v.s Kjell Inge Brovoll och Jan Erik Moe. Vi fick höra många av deras egna låtar samt versioner av bl.a. Reverend Gary Davis och Woody Guthrie.
Reidar Larsen
Den andra akten var Reidar Larsen på piano och sång. Han firar 50-års jubiléum 2020. Fin version av Ray Charles och Willie Nelsons stora hit Seven Spanish Angels. Reidar fick upp Jan Erik och Kjell Inge i bl.a. Mississippi John Hurts I Shall Not Be Moved, låtar av bland andra Pops Staples och Tom Waits samt i extranumret Mahalia Jacksons Go Tell It On The Mountain.
Lördag 9/11
Jostein Forsberg
Rockklubben Subterania i Portobello var knökfullt på lördagskvällen. Norsk Bluesunion och Bluesnews stod som arrangörer. Ståplatser nedanför scenen och balkong runt om. Det blev två konserter kl 16.00 och 20.00 med samma program. Norsk Bluesunion stod för programmet och arrangemanget. Vi bjöds på 22 låtar. Presentatör var Jostein Forsberg. Ordföranden i Norsk Bluesunion Bitten Svendsen hälsade alla välkomna. Fullsatt. Kanonkväll igen!
Union Cup vinnarna 2019 Maldito inledde med River Blue och Story. Vegard Trenmo Ring sång och gitarr, Bendik Brevik gitarr, Jon Olav Alstad bas och Gard Rognskog och Nödset trummor
Pristine
Sen var det dags för Pristine, Cause and Effect och Bluebird. Heidi Solheim sång, Espen Jakobsen gitarr, Gustav Eidsvik bas och Ottar Töllefsen trummor.
Reidar Larsen Band med Robbery (Tony Burton) och Christina (Mc Gree /Shad) Reidar sång och piano, Arne Skage gitarr, Roald Brekke bas och Atle Helland Ström trummor. Gnistrande pianospel. Reidar berättade när Alexis Korner var i Stavanger och spelade med honom.
Eric “Slim” Zahl
Eric “Slim” Zahl & The South West Swingers med That Kind Of Boogie och Keb Mo låten City Boy. Eric sång och gitarr, Öystein Undem klaviatur, Roald Brekke bas och Atle Helland Ström. Eric hade med sig en gäst pianist, Bart Szopinski från det polska bandet Boogie Boys.
Därefter var det dags för husbandet Notodden Blues Festival Roadshow att backa upp JT Lauritsen, Daniel Eriksen, Hans Bollandsås & Helene Misund, Trond Ytterbö, Åste Sem, Spoonful of Blues och Joakim Tinderholt. I bandet ingår Jostein Forsberg sång och munspel, Morten Omlid gitarr, Tony Caddle bas, Eskil Aasland trummor
Först ut JT Lauritsen. I första låten Back Pain Shuffle kom Reidar Larsen upp och spelade piano. Avslutade med You Got Me Down.
Följt av Daniel Eriksen på sång och gitarr med Lula Looks Dangerous och Wrecked By Snooks. Här blev det en härlig New Orleans stämning i lokalen och Daniel bjöd på bra slidegitarr.
Hans Bollandsås & Helene Misund nya bandprojekt Smalltown spelade Unconditional och Flower King. I sista låten förstärkt med Daniel Eriksen och Reidar Larsen. Här bjöds vi på ett grymt solo av Hans och mycket bra sånginsats av Helene.
Trond Ytterbö sång och gitarr med Howard Biggs/Joe Thomas Got You On My Mind och Breakfast In Memphis. Jostein Forsberg munspel och Morten Ormlid solade.
Åse Stem med Sam Cooke låten, A Change Is Gonna Come och avslutade med den traditionella Sometimes I Feel Like A Motherless Child där hon uppträdde ensam. Fantastisk gospelversion, med en grym röst så fick hon kvällens största jubel.
Spoonful of Blues
Spoonful of Blues höjde temperaturen ordentligt. De framförde We Were Rockin, fint gitarrsolo av Morten Omlid. Back On The Road med Reidar Larsen på piano och Trond Ytterbö gitarr.
Joakim Tinderholt sång och gitarr fick avsluta kvällen med Love Is A 4 Letter Word och i fantastiska You Gotta Do More körade Hans Bollandsås och Helene Misund och Reidar Larsen piano Vi fick ett extranummer. En lång version av Crossroads med de flesta av kvällens artister på scenen.
Söndag 10/11
Eric Malling
En av världens mest kända musikscener Royal Albert Hall i norra delen av South Kensington var värd för musiken på söndagen. Den invigdes av Drottning Victoria 1871 och de allra största artisterna har spelat där. Eric Clapton har spelat över 200 gånger där!
Värd för kvällen var Eric Malling, Blue Mood Records och kapellmästare var Amund Maarud. Musikerna spelade en till fyra låtar var. De gästade även varandras uppträdande. Övriga musiker som backade upp bestod av: Arne Rasmussen och Richard Gjems alternerade på munspel, Henrik Maarud och Martin Windstad trummor och percussion, blåssektionen bestod av Bendik Braenne sax, Petter Marius Gundersen trumpet och Hans Foyn Friis trombon. Johanna Demker och Alf Bretteville-Jensen kör. Stian Carstensen flöjt, dragspel, banjo och steelgitarr. Basen delade Bill Troiani och Rune Endal på.
Vidar Busk inledde kvällen kl 19.00 med I Came Here To Rock från 1998 i nyinköpt kostym uppbackad av Tor Einar Bekken piano, Arne Fjeld Rasmussen munspel, Martin Windstad trummor och Rune Endal bas.
Amund Maarud
Därefter Amund Maaruds egna låt Wildchild.
Kurt Slevigen
Sen fick vi lite Chicagoblues med Kurt Slevigen. Först med en fantastisk version av Jimmy Rogers You´re The One och sedan Junior Wells låt Look How, Baby. Han hade med sig Tor Einar Bekken piano, Rune Endal bas, Henrik Maarud trummor och Arne Rasmussen munspel.
Johnny Augland
Johnny Augland med sin One Hell Of A Man på piano ackompanjerades med dragspel, blås och kör. En hyllning tillägnad hans fru Julia som han har varit gift med i 28 år
Björn Berge var tillbaka efter ett uppehåll i Vamp. Uppträdde ensam på akustisk gitarr. Inledde med två egna låtar. Först Trains för att sedan avsluta med Stringmachine. Det svängde rejält.
Därefter blev det riktigt bra americana med Trudy & Dave (Johanna Demker och Alf Bretteville-Jensen) med två akustiska gitarrer i de egna komponerade Loving Breeze och Force of Fortune med handklappning.
Ronnie Jacobsen körde två egna låtar. Fick i början tekniska problem. Inget ljud i gitarren men han löste det på ett fint sätt. “This is blues power, can you feel it” Sen lirade han sin egna Ghetto Life. Bra intro med trummor och munspel samt kör. Grymt munspel. Påminde om Johnny Sansone. Stor överraskning. Avslutade med Jezzebel Part 2.
Amund Maarud, Kid Andersen och Terje Nordgarden
Sist ut i första set singer & songwriter Terje Nordgarden på akustisk gitarr med band och blås. I You Must Be The Change bjöds vi på en härlig gitarrduell mellan Kid Andersen och Amund Maarud. Kid backade även upp Terje i Side On The Road som han skrev till Noora Noor. Hon skulle ha framträtt med en låt denna kväll men hon lämnade återbud några dagar innan.
30 minuter paus.
Set två start 20.45
Amund Maarud inledde andra set med sin bror Henrik Maarud med rockiga Magnet City från Norudes projektet.
I’m In Trouble med unga Magnus Berg, rockigt överstyrda gitarrer lite Neil Young feeling uppkäftigt distad gitarr.
Kid Andersen bosatt i Kalifornien framförde tre låtar. Jumping At Shadows skriven av Duster Bennett i en fantastisk version med sin fru Lisa Leuschner Andersen på sång. Sedan en egen låt Dark In Here för att sedan avsluta med med B.B. Kings Whole Lot Of Lovin’.
Tor Einar Bekken & Richard Gjems
Kvällens största applåder fick Tor Einar Bekken & Richard Gjems med instrumentala Midisjollin en traditionell folklåt från Finnskogen. Oerhört fin med endast piano och munspel, trollband man publiken.
Tora Dahle Aagård
Unga Tora Dahle Aagård framförde egna They Say och Feeling Good Tora rockig gitarr uppbackad med blås.
Amund Marud framförde två egna låtar. Först indiska influenser i Tears Of Rage med Stian Carstensen på flöjt för att sedan avsluta med en grym Change Of Heart skriven tillsammans med kompisen Jace Everett.
Vidar Busk
Vidar Busk började med två lugna låtar. Först ut Drive On från Venus Texas 2001. Albumet som tog honom i en annan riktning innan han senare kom tillbaka till bluesen och Lovestruck av Chuck Willis. Live My Life To Fast skriven av Vidars musikaliska mentor David C.York (Rock Bottom) gled över till låten Mr. Sugar med blås och duell med munspel och gitarr.
Knut Reiersrud fick avsluta kvällen med fyra låtar först ensam på gitarr i egna Sylvartun, Jerry Jeff Walkers Mr. Bojangles där Johanna Demker körade, en otrolig version av Peps Persson låten Falsk Matematik med allsång och Dr Johns Black Widow
Avslutningen på kvällen blev magisk då alla musikerna stod på scenen och framförde Otis Rush I Wonder Why. Titelspåret från Vidar Busk debutalbum Stompin’ Our Feet With Joy (David C.York) med Vidar Busk 1997 skulle ha avslutat men fick strykas för att hålla tiden. Risk annars för dryga böter.
Efter 3,5 timma tog det slut. Liten summering av kvällen. Halvfullt i salen så det kan inte ha blivit någon ekonomisk succé eller som Eric Malling skriver i programmet – Man bör göra något för att det ska ske något. Och musikaliskt var det en stor seger. Ljussättningen var spektakulär och ljudet var mycket bra. Mixen med americana till gammal och mer modern blues var bra. Eric Malling och hans Blue Mood Records stod för arrangemanget på söndagen. Som ansvarig för ekonomi och logistik för denna helgen stod eventsällskapet Koment som har stor erfarenhet av större arrangemang och gruppresor utomlands.
Text: Arne Swedin
Bild: Per Ole Hagen
