Bluesfestival i Slottsskogen 26-27 juni på Villa Belparc

 

Bluesfest Göteborg

Äntligen har Bluesföreningen Göteborg fått återvända till Villa Belparc utomhus. Ifjol fick man inte tillstånd att hålla till utomhus, när de kallade det för bluesparty som de alltid har gjort, motiveringen var att det skulle störa grannarna. Men när man nu bytte namn till bluesfestival, då verkar det som om grannarna fått andra öron. Byråkrater säger jag bara. I Umeå hade de en bluesfestival på Folkets Hus och de blev tvungen att kalla det för Folkets Blues 2000.

Detta år hade man endast ett utländskt band, nämligen The Bluesband, sedan var det många band med Göteborgsanknytning eller som innehöll musiker verksamma i staden. Det var väl endast Lisa Lystam Family Band och Ladies Got The Blues som kom utifrån. Så detta år var det alltså utomhus, men den mesta delen under tälttak. Man hade en stor scen, samt en mindre, så man växlade mellan dessa medan man riggade om. Det startade vid 18-tiden med det lokala bandet The Storm And The Fire, Elin Engberg & Hanna Shermis. De har sina förebilder i den amerikanska folkmusiken. Lite udda instrumentsättning som skiftar från kontrabas, gitarr, bongotrummor och dulcimer plus att båda sjunger. Rätt udda, men bra även om det inte är några bluestolvor här.

Bluesfest Göteborg

På den stora scen tog sedan Jim´s Combo över, också det ett Göteborgsband. Stefan Dafgård, munspel och sång, delar sånginsatsen med Martin Abrahamsson, som stod för gitarrliret. Det började med en del slide. De kör mycket eget material som de blandar upp med andra kända låtar. Tjejerna fick köra ett till set på lilla scenen innan det var dags för Lisa Lystam Family Band. Har hört dem rätt mycket de senaste åren och det är så proffsigt att jag tycker att den där spontaniteten har försvunnit. De verkar inte ha lika kul som tidigare, men bra att det fördelar sånginsatsen mellan varandra. Det blir lite större omfång på det hela. De verkar som de kommer med någon ny låt varje gång, så de utvecklas hela tiden.

Efter det blev det Franska Trion från Göteborg trots namnet. Matti Ollikainen, bakom keyboard och sång. Låtar på svenska med rätt galna texter. Inte är det väl skönsång vi får höra, men toppen musik. Det har blivit som någon slags kult där i staden, Matti drar alltid mycket folk. Man kan ibland undra om det är seriöst eller om det bara är på skoj, sanningen är nog mitt i mellan. Sista bandet för kvällen var engelska The Bluesband. Det är som vanligt en massa gamla bluestolvor där bandmedlemmarna delar på sången, även om det nog är Paul Jones på munspel och sång som är bäste sångaren. Har hört dem en hel del tidigare och det är som vanligt ett gott hantverk utan några större toppar. Men kvällen var ändå inte riktigt slut, det var jam ett par timmar inomhus. Den här kvällen var det mest medlemmar från Lisas band som växlade både instrument och sånginsatsen. Var roligt att även basisten fick köra en Roffe Wikström-låt. Det verkar som många av medlemmarna har honom som husgud.

Bluesfest Göteborg

Lördagen startade med ett band vid namn Elie And The Engine. Har inte hört talas om dem tidigare. Fyra unga killar som var en av den kvällens höjdpunkter. Det var rätt blandad repertoar, från Kingarna BB, Freddie och Albert till egna låtar. Sångaren Elie hade en rätt egen röst, ibland hördes han nästan som Tina Turner.

Efter detta blev det dags för nostalgimusik - det var Göteborgsbandet Stenade Rullarna som körde The Rolling Stones för hela slanten, både äldre och nyare Rolling Stones-låtar. De gör det jättebra och dansgolvet blev fullt med nostalgidansare. På lilla scenen fick vi sedan höra Göteborgsbandet Black Cat Bone. Bandet består bland annat av sångaren och gitarristen Christoffer Johansson och Erik Ivarsson som spelar i olika konstellationer. Det är ett lite udda bluesband. Christoffer har en rätt kraftig stämma som han ibland brukar ge sig ut och sjunga med utan mikrofon. Hans förbilder verkar var den lite äldre bluesen.

Bluesfest Göteborg

Men på tal om välsjungande band, så är Ladies Got The Blues det. Här får Ida Bang verkligen vissa sin starka sång som hon delade med Marie Selander, men även de andra körade på vissa låtar. Det spelar och sjunger låtar från sina förebilder. Hade väl trott att det skulle vara de här tidiga blueskvinnorna, men så var inte fallet. Det var deras förebilder som fortfarande är aktiva, bland andra Louise Hoffsten och Bonnie Raitt. Kanske inte heller de kvinnor som man förknippar med blues. Men bra och väldigt skiftande musik i utkanten av bluesen. Det var gospel, soul, modern musik och blues. Det verkar vara en kärntrupp musiker där sångerskorna kan variera och på så vis också låtarna. Kan förstå att de här tjejerna kan fylla Fasching med sin musik.

Sedan var det dags för Göteborgsmusiker igen på den lilla scenen. Det var Mr Bo & The Voodooers, som vanligt blev det en jättebra spelning. Sven Zetterberg Blues Band fick sedan avsluta kvällen på stora scenen. Det är musiker som han spelat med i många år, även om det kan variera på gitarr och klaviatur. Denna gång var det Thomas Hammarlund på gitarr, Matti Ollikainen på keyboard, Jim Ingvarsson på trummor samt Mikael Fahleryd på elbas. Med sådana musiker kan det inte bli något annat än en toppenspelning. Även Matti och Thomas fick var sin låt att briljera. Annars var det låtar från Svens gedigna karriär, och då mest blueslåtar, även om det också kom någon låt åt soulhållet.

Ja, vad ska man säga om bluesfestivalen? Vädret var bra, det var humana priser på mat och dryck. Det gick till och med att få nybakade pizzor. En rätt ny toalettbyggnad hade tillkommit, så där var det inga köer. Många barer, det var heller inget problem som tidigare år. Det enda jag saknar är ett programblad, men det har de ju inte heller haft tidigare år. Visserligen finns det lite uppgifter på hemsidan om vilka som spelade i de olika banden, men det finns mer att göra. De saknar förvisso sponsorer, så då kanske man inte behöver något programblad.


Text & Foto: Kenth-Åke Norman

Skriv ut