Dark Season Blues, Spetsbergen 24-27/10 2014

 svalbard

DARK SEASON BLUES, SPITSBERGEN, ICEBEAR COUNTRY, 78 GRADER NORD
VÄRLDENS NORDLIGASTE BLUESFESTIVAL
24-27 OKTOBER

Redan ombord på planet till Longyearbyen var stämningen uppsluppen. Påminde mycket om en gammaldags charterresa. Flera av artisterna som spelade på festivalen åkte med detta flyg. Inflygningen till Longyearbyen är enastående vacker och efter cirka 1,5 timmes flygresa landar vi på Svalbard. Det första man möter är en uppstoppad isbjörn vid bagagebandet och när man kommer ut ur flygplatsbyggnaden möts man av ett fantastiskt vinterlandskap.

Longyearbyen Bluesklubb, världens nordligaste bluesklubb har sedan 2003 arrangerat Dark Season Blues. I år har festivalen blivit nominerad till European Festival Award i kategorin Best Indoor Festival. Klubben bildades under en Björn Berge-konsert på Huset den andra augusti 2000. Första arrangemanget i klubbens regi var i maj 2002 med ett band från fastlandet. De fastboende var väldigt positiva och önskade fler arrangemang. Så i oktober 2003 arrangerades den första Dark Season Blues. Festivalen blev en succé, mycket publik och fin stämning. Detta gav en kick att satsa på Dark Season Blues som ett årligt arrangemang. Huvudsponsor är Store Norske, världens nordligaste gruvsällskap. De grundades 1916 och driver idag två kolgruvor på Svalbard: Svea Nord, 60 km från Longyearbyen och Gruve 6 i Adventdalen. Med sina 350 anställda är de den största arbetsgivaren på Svalbard.

Bluesfestivalen går alltid helgen närmast 26 oktober, som är den officiella starten på mörkertiden i Longyearbyen. Solen försvinner då under horisonten, men det är fortfarande ljust och himlen skiftar i blått och violett. Otroligt vackert! Vintertiden pågår i fyra månader och vädret skiftar väldigt snabbt häruppe. I år var det upp till sju grader plus, men mindre än två veckor före var det 20 minus! Det värsta är inte kylan utan vinden.

Årets festival, den 12e i ordningen, bjöd inom loppet av fyra dagar på 16 band, 19 arrangemang och totalt 35 konserter. Espen Helgesen är ordförande för Longyearbyens bluesklubb. – I år gamblar vi lite och strävar efter band med större dragningskraft, säger han. Förra årets festival blev en liten ekonomisk förlust och i år med en bättre lineup hoppas vi på att gå jämt upp.

Sven Zetterberg Bluesband 2013, Sky High 2006, Little Jenny & The Blue Beans 2008 och T- Bear & The Dukes of Rhythm 2011 är de svenska grupper som har spelat på festivalen.

PristineTorsdag:
Det börjar redan på eftermiddagen med en skolkonsert endast för eleverna. Amerikanen Jace Everett och ORBO uppträdde. Den officiella invigningen ägde rum senare samma dag på Kulturhuset. Presentatör var Jostein Forsberg (artistisk ledare för Notodden Bluesfestival, styrelsemedlem i den amerikanska organisationen Blues Foundation och även sångare och munspelare i Spoonful of Blues). Rita Engedalen, Billy T Band med Betty Lou Fox, Steinar Albrigtsen & Monika Nordli, Eric ”Slim” Zahl & The South West Swingers, Reidar Larsen och Heidi Solheim från Pristine spelade. Geir Hekne som är kommunalpolitiker på Svalbard invigde festivalen.

Senare på kvällen drog festivalen igång på allvar med musik från klockan 21 på tre olika ställen. Jag valde att gå på Kroa där den amerikanske pianisten och sångaren Barrelhouse Chuck spelade med Sven Zetterberg & The Magnetic North Blues Band. I bandet spelar i vanliga fall Mikael Fahleryd på bas. Han ersattes denna kväll av amerikanen William Troiani från Billy T Band då Mikael kom dagen efter. Finländaren Tomi Leino sång, gitarr och munspel, dansken Ronni Boysen gitarr och norrmannen Alexander Pettersen trummor. Scenen var så liten så man hade lyckats gömma Barrelhouse Chuck i mörkret bakom pianot! Bandet och Sven var på ett strålande spelhumör. Ett lyckat nordiskt samarbete. Succé! Avslutade på Svalbar med Pristine med den karismatiska sångerskan Heidi Solheim som själva karaktäriserar sin musik som groovig 70-tals bluesrock.

Fredag:
I Funktionärsmessen på Spitsbergen Hotel bjöds det på en trerätters bluesmiddag- Janis Joplin Tribute med Rita Engedalen, Danielle Schnebelen och Grainne Duffy. Det var utsålt och inte ens jag kom in.  Kvällen inleddes på Barentz Pub, Radisson Blu Hotel med Mr Blues, pianisten Reidar Larsen från Stavanger som i år kom utan sitt band The Storytellers. Reidar behärskar alla stilar och är väldigt populär. JT Lauritsen gästade med sitt dragspel. Det blev lite av varje, Clifton Chenier, Memphis Slim, Eddie Boyds The Big Boat med mera. Senare kom Alexander Pettersen trummor och amerikanska basisten William Troiani (numera bosatt i Norge) från Billy T Band upp på scen. Reidar visade också prov på att vissla i Who´s Been Talking och stämningen var go med roligt mellansnack.

Efter Reidar tog det norska bluessoul bandet Billy T Band över. Där även de två gitarristerna Håkon Höye och Ian Fredrick Johannessen ingår. De var förstärkta med sångerskan Betty Lou Fox. Hon gjorde enorm succé med sin fantastiska röst, vilket register och scenframträdande. En mix av soul, blues och gospel. Betty, 27 år, växte upp i Florida och sjöng i familjens gospelkvartett. Hon sjöng i kyrkan första gången fyra år gammal. Hon har ett eget band som heter The Betty Fox Band. Trummisen Alexander upptäckte henne på en semesterresa i Florida för några år sedan. Kontakt knöts och detta var hennes första besök i Europa. Hittills ska tilläggas! Egna låtar! Goodbye, Something You Got, Please Come Home, Solid Ground, Baby Please. Vilken karisma! Kan även nämna att hon är tillsammans med bluesgitarristen Selwyn Birchwood.

Efter detta tog jag mig till Svalbar för att lyssna på Grainne Duffy från Irland med band. Mycket bluesrock med stänkt av soul och country. Grainne sång och gitarr, Paul Sherry gitarr, Davy Watson bas och Gerry Norgan trummor.

Avslutade kvällen på Kroa med Rita Engedalen & Backbone. Backbone består av gitarristen Morten Ormlid, Jens Haugen bas och Eskil Aasland trummor. Hon inledde med Irma Thomas (You Can Have My Husband But) Don´t Mess With My Man. Därefter en låt av Kristin Berglund som hon spelade med på Notodden Bluesfestival för 20 år sedan. Kristin gick bort 2006 och var en stor inspirationskälla för Rita och fick henne att skriva egna låtar. Mean, Mean Man av Wanda Jackson där Morten varvade med att spela både akustisk och elektrisk gitarr. I Me And Rosa Lee spelade hon på sin trettiotals-gitarr med samma namn. Följdes av How long inspirerad efter att ha lyssnat mycket på det finska rockbandet 22 Pistepirkko. Mycket allsång. Extranummer: Gospelsången Heaven Ain´t Ready For Me Yet ensam. Hela bandet avslutade med rocklåten Panny´s Porch. Rita gjorde ingen besviken och med ett taggat Backbone bjöd hon på en mycket bra spelning. Den purfärska skivan My Mothers Blues kan rekommenderas.

Lördag:
Tidigt klockan 13 tog jag mig till ett nytt spelställe. Mary-Ann´s Polarrigg. En akustisk konsert med amerikanen Tom Pacheco, Steinar Albrigtsen, Ole Reinert Berg-Olsen (ORBO) och Monika Nordli. In the Round alla framförde en låt var och sedan började man om. Oerhört intim lokal som påminde om ett växthus. Tom är känd för att The Band har spelat in låtar av honom. Har även samarbetat med artister som Pete Seeger och Jimi Hendrix.

Därefter blev det bluesbröllop i Svalbard kirke. Världens nordligaste kyrka! Göran ”Bluesmunken” Stensrud gifte sig med Bitte Svendsen. I januari åker Göran till Memphis för att ta emot priset Keeping The Blues Alive för lång och trogen tjänst inom bluesen. Han har bland annat startat fem bluesklubbar i Norge. Göran är också en central gestalt i norskt bluesliv och är en viktig drivkraft i Union Blues Cupen under Notodden Blues Festival. Bitten Svendsen är ordförande i Norsk Blues Union. På bröllopet sjöng bland andra Rita Engedalen och Heidi Solheim ackompanjerade av Reidar Larsen på piano.

Samtidigt spelade The Magnetic North Blues Band i Gruve 3 utanför Longyearbyen. Gruvan var i drift fram till 1996. På bussresan dit passerar man Frövalvet som invigdes 2008. I Frövalvet lagras cirka 4,5 miljoner av jordens viktigaste grödor. I Gruve 3 får 200 personer plats. Och på Karlsberger Pub spelade Jostein Forsberg och Morten Omlid. Väldigt intimt. Litet ställe med norra Europas största utbud av whisky och konjak, med över 1000 olika sorter.

På kvällen spelade de flesta band och artister på Huset, en ombyggd gruvarbetarkantin. Huset byggdes 1951 och är en av Svalbards äldsta byggnader. I vinkällaren, en av nordeuropas största, finns cirka 20 000 flaskor. Sex timmar nonstop musik med plats för 600 personer på två våningsplan. Nedervåningen: Trond Olsen Band med Buddy Whittington. Tung Texasblues. Billy T Band med Betty Lou Fox. Hon framförde Remember Me av Otis Redding, en oerhörd fin version med känsla. Trampled Under Foot. De kommer från Kansas och är mycket populära i Norge. Jace Everett, Eric ”Slim” Zahl & The South West Swingers. Femtiotalsrock med inslag av jumpblues, rockabilly och swingjazz. Pristine. Övervåningen: Barrelhouse Chuck med Sven Zetterberg & The Magnetic North Blues Band. Rita Engedalen & Backbone. Jostein Forsberg gästade på munspel i flera låtar, bland annat My Mother´s Blues. Diunne Greenleaf stod nedanför scenkanten och sjöng med. Diunna Greenleaf & Blue Mercy gjorde därefter en kanonkonsert. Grainne Duffy och Thorbjörn Risager & The Black Tornado.

Diunne Greenleaf

Söndag:
Sista dagen inleddes med en utsåld konsert i Svalbard kirke. Gospelkonsert med Diunna Greenleaf & Blue Mercy. Diunna kommer från Houston, Texas och har en kraftig stämma som är formad av många års gospelsång. Fick i år priset Koko Taylor Artist of The Year i Memphis. En riktig gospeldiva och entertainer som fick alla att trivas i kyrkan. Hennes medmusiker är den fantastiska gitarristen Jonn Del Toro Richardson, Mark John Telesca bas och Jerome Ray Louden trummor.

Kvällen avslutades med ett fantastiskt jam i Restaurang Nansen på Radisson Blu. Från 21 till 01.30 inför nästan 300 personer! De artister som inte hade rest hem och orkade spela deltog i jammet. På hotellet bor de flesta musiker som spelar under festivalen. Värd för jammet var The Magnetic North Blues Band med Sven Zetterberg och Barrelhouse Chuck. Vi fick höra Diunne Greenleaf och Betty Lou Fox sjunga tillsammans. Båda har en bakgrund i gospelkörer. Magiskt! När Sven Zetterberg sjöng under en låt tog en person sig upp på scen. Alla tittade på varann och skakade på huvudet. Han fick sjunga - vilket han inte kunde - i några minuter sedan blev han borttagen från scenen! Det kan nämnas att hotellet byggdes till Vinter-OS i Lillehammer 1994. Det var amerikanernas förläggning under spelen. Efter olympiaden plockade man ner hotellet bit för bit, för att sedan skicka det med båt till Svalbard!

Vilka utflykter kan man då göra? I aktivitetskalendern från Spitsbergen Travel fanns hundslädetur på hjul, båtutflykt med MS Langöysund till Barentsburg, Pyramiden och Borebukta samt sightseeingtur med Svalbard Maxi Taxi. Barentsburg är ett ryskt gruvsamhälle där tiden har stått stilla. Påminner mycket om gamla Sovjetunionen men det är norsk lag som gäller. Pyramiden är en nedlagd rysk gruvby som övergavs då Sovjetimperiet kollapsade. Allt är intakt som det såg ut då. En riktig spökstad! Kan verkligen rekommendera dessa utflykter.

Under de tre år jag har besökt festivalen har jag inte sett någon isbjörn. Om man lämnar byn måste man beväpna sig och kunna skjuta ifall man möter en isbjörn. Veckan före hade en femårig hanbjörn på 180 kilo tagit sin in till Longyearbyen. Detta är väldigt sällsynt. Nu slutade det bra. Isbjörnen bedövades och transporterades med helikopter långt bort från byn.

Lite kuriosa: Svalbard är tullfritt vilket betyder att priserna är lägre än i Norge. Longyearbyen har 2100 invånare. De tre största näringarna är gruvdrift, forskning och turism. Man behöver inte låsa bilen eller bostaden då brottslighet knappt existerar här. Om man skulle göra något blir man utvisad från Svalbard. Man kan inte gå vilse och gatorna har inga namn. Att köpa bil är billigt och bensinen kostar endast 8 norska kronor litern. Döda begravs inte här på grund av permafrosten utan de skickas hem till sina födelseorter.

Hur tar man sig då hit? SAS och Norwegian flyger hit under festivalen. Extraflyg sätts in men var ute i god tid. Flygbiljetterna tog slut redan i somras.
Boende: Radisson Blu Polar Hotel, Spitsbergen Hotel, Basecamp Hotel, Svalbard Hotell, Svalbard Lodge och Mary Ann´s Polarrigg.

Så här sa den svenske nattportiern på Spitsbergen Hotel Niklas Melin förra året. Vad är det bästa och sämsta med Svalbard? - Atmosfären, vildmarken och ödsligheten. Det sämsta är avståndet ibland, boendet som är dyrt. Matpriserna! Nästan dyrare att köpa mjölk än öl. 37 Nkr!

Nästa års festival går av stapeln 22-25 oktober.

Skriv ut