Jenny Bohman Roots Revue och Old Town Blues Jam maj 2021

Goin´ VIRTUAL don´t you know

Den 17 maj var jag fjättrad vid datorn – inte av covid-19 men indirekt av den – från 19.00 till 00.30, frånsett ett litet break mellan två event. Oskarshamns kommuns Kulturkanalen sände en (inspelad) konsert med Jenny Bohman Roots Revue, följt av 50-årsjubilerande Stockholms Bluesförening som lajvade Old Town Blues Jam från Sjätte Tunnan. Två väldigt trevliga evenemang, och hyfsat vältränad hade jag inga problem hänga med hela vägen.

Jenny Bohman Tribute

JENNY BOHMAN ROOTS REVUE hade skivsläpp (ett av flera?) Corona style för en CD från denna nya konstellation. Bandet bestod av från vänster till höger Ida Bang, Lisa Lystam och Tove Gustavsson. De lutade sig mot Surjo Benigh, bg, Kjell Gustavsson, trummor, och Anders Rydman, slidegitarr. Två gånger under konsertens lopp blev tjejerna intervjuade av programledaren Janne Aldorsson, när de fick berätta om Jenny Bohman, sig själva, och skivans tillkomst. Jenny Bohman var Sveriges ledande kvinnliga bluesartist när hon gick bort i cancer 2010, och har varit en stor inspirationskälla för den nya generationen kvinnliga bluesmusiker. Nu hyllar de hennes minne med ett program där de spelar Jennys låtar. image.jpeg

Tjejerna befann sig hela tiden på scenen och växlade mellan lead och körsång. Det var en fröjd att skåda dem och – well, att höra dem också. Killarna gjorde ett strålande jobb även de, förstås. Lisa spelade även munspel, helt i Jenny Bohmans anda. Allt satt som gjutet, de hade ju nyligen ”vaxat” låtarna. För att nämna några; ”Coming home”, gospelpräglade ”Give me water”, och ”The party is over”, som blev en känslosam avslutning. Isak Hultberg var bildproducent, Malin Ingemansson och Nathalie Karlsson bakom filmkamerorna.

Jenny Bohman Tribute

Bilder: Malin Ingemansson och Nathalie Karlsson

 

OLD TOWN BLUES JAM var lockdown-versionen av den årliga Old Town Blues Day. Det sändes alltså från puben Sjätte Tunnan i Stockholm. Tommy ”Big T” Moberg styrde och ställde med det mesta med pondus och sedvanlig bitsk humor. 27 musiker hade pusslats ihop till ett spelschema som fungerade perfekt utan longörer. Bland alla Facebook-smileys som rullade, kunde man läsa en och annan synpunkt på gitarrvolymen (stundtals för låg!), men annars var alla mer än nöjda och glada. En tyst minut hölls till minne av Stockholms Bluesförenings i covid-19 avlidne mångårige styrelseledamot Lasse Färgman.

Husband var Tommys nya band, the Lowdown Saints, med Hannes Mellberg och Felix Matthiessen, gitarrer; Tobbe Eliasson, keys; Ubbe Hed, ståbas, och ”Big T” på trummor. Den 18 september släpps en CD med bandet. Den här höjdarkvällen ska alla musiker ta åt sig av allt beröm och jag listar dem i den ordning de spelade. Vissa gjorde flera inhopp.

Första avbytare var Fredrik ”Skanky Fred” Karlsson och ”Krigaren från Hisingen” (för att citera Moberg), munspelaren Leif Samuelsson. Sedan i en jämn ström Thomas ”Blue Hammer” Hammarlund & Anders ”Niten” Karlsson, Tove Gustavsson, Kjell Gustavsson, George Hedlund (Axman Band på keys). Efter tolv ”honkor” noterade jag att reggaebeatet i ”Jambalaya” satt extra bra.

Mer folk: Mikael Fall, Patrik Engström på bas (honkan strax tillbaks i skönt gungande Mungo Jerrys ”In the summertime”.) Little Hank (Jansson), Thomas Lingman (” från terminal 2 på Arlanda”, enligt Tommy), Leif Williamsson, Emil (utan sina Ecstatics), Johan Borgström (”Norrbottningen från fjällen”), Zubaida Solid (Bobby Blands ”I pity the fool”; bara det!), Peo Sjöström, Morgan Korsmoe, Edvin ”Youngblood” Öström, Stevie Klasson, engelsmannen Jake Landers, Lisa Lystam. Då var midnatt passerad och sist upp var tre young guns; Samson Mirro (vo), Morris Malek (gtr) och Edvin Öström (gtr) med ”Big T” närmast i delirium på trummor. Allra sist: The Lowdown Saints ”rockin´ the blues home”.

Det känns nästan fel, men lyfter ändå fram ett par-tre riktiga höjdare: ”Five long years” med Micke Fall, Hannes, Felix, Patrik och Kjell G. Jake Landers tre down home-låtar kompad av Felix, Ubbe och ”Big T”. Går heller inte att komma förbi Zubaida med så mycket klös i rösten och scennärvaro. Bobby Blue Bland försökte lajka däruppifrån, det vet jag. Tyckte jag hörde något om att publiken var tillåtna 7-8 pers. Allt finns bevarat på YouTube. Kolla in´et! Tål att tittas på i repris. Glöm inte swisha!


Little Hank och Patrik
Little Hank och Patrik Engström. Foto:Åsa Mårtensson

 

Zubaida
Zubaida Solid Foto:Åsa Mårtensson

ostrom
Edvin Öström Foto:Åsa Mårtensson

young
Edvin Öström (gtr), Samson Mirro (vo), Morris Malek (gtr) Foto:Åsa Mårtensson

 

Straight outta Löfgren

Skriv ut