OMG – Eric Gadd, Hamburger Börs, Stockholm, 15 november 2018

eric gadd

Eric Gadd med fullt band i soulsättning, nio personer. Sveriges okrönte soulkung har det sagts. Under hösten har Eric Gadd presenterat sin egen konsertshow OMG, Oh My Gadd, med föreställningar torsdag/fredag/lördag till och med 15 december.

Förlusten av Sven Zetterberg för knappt två år sedan har gjort älskare av Southern soul vilsna. Vi är beredda att resa långt för att möta och uppleva artister från förr som fortfarande har hälsan och rösten i behåll. Erinra er bara konserten, den enda i Sverige, med William Bell i Gävle Konserthus, april 2017. Allt för sällan kan fina svenska soulsångaren Marino Valle höras i nejden – men nu…

Ta chansen att stilla din åtrå till soul – bege dig till Hamburger Börs, Stockholm. Eric Gadd firar 30 år som artist med en äkta soulshow. Därför har han samlat ett underbart sällskap av musiker och dansare för att bjuda in till ett mäktigt jubileum. Gadd erbjuder sin egen repertoar tydligt färgad av sina tidiga inspirationskällor som Luther Vandross, Sly Stone och Curtis Mayfield. Gadd och bandet sparar inte på sig själva. Rivstart med medleyn ”Kom hit och ta/Plus minus” följs av ”Why don’t you, why don’t I” med snygg kör, där publiken generöst bjuds in till stämsång. Tidigt under konserten spelas skönt gungande ”Heaven is asleep” från albumet ”On Display”, igen med snygga körinslag. Vidare presenteras under den en och en halv timme långa konserten utan paus Eric Gadds stora radiohits ”The right way”, ”Riding high” och ”Excuse me hallelujah”. Hela tiden stöttat av fina blåssektionen Lisa Bodelius, trombon, Albin Grahn, trumpet, samt Peter Zimny, sax, där också var och en får stort utrymme att visa sitt uttryck och sin skicklighet. Eric Gadd har förmåga att skapa en fin publikkontakt, där han ger den i huvudsak kvinnliga publiken stor kärlek och respekt. Gensvaret är omedelbart. Gadd svettas, går ner på knä, jobbar med mickstativet likt Joe Tex gjorde. Snygg koreografi med utmärkta slagverkarna/dansarna/körsångerskorna Rebecca Meiselbach och Gabriella Kaiser. Bandet och Eric Gadd ger publiken precis på gränsen vad vi tål i form av intensitet och ljudvolym. Då bryts euforin perfekt av med ett lugnare nummer med huvudpersonen ensam med gitarr på en liten scen placerad mitt i stolsraderna. Sen stegras det åter med ”There’s no one like you” med smarta blåsarr och snygga körinpass.

Eric Gadds album är kända för att vara perfekta i produktion och form. Störande tycker en del. Andra kan irriteras av Gadds höga röstläge. På scenen, live, blir ljudbilden en helt annan, råare. Här bjuds friskt på funk, soulballader, lite rap, lite line dance. Vad gäller Eric Gadds röst igen då? Tänk O.V. Wright, tänk Jackie Wilson, Willie Clayton, Omar Cunningham. Nyfiken nu då? Sista speldag 15 december. Skynda!

Rolf Isaksson: text
Katarina Isaksson: foto

 

Skriv ut