Darkest White Soul Orchestra Karby Gård, Täby, 14 november 2018

Darkest White Soul
Fr v Emma Isberg, Sara Englund, Malin Dymén. I bakgrunden Roffe Isaksson, gitarr.

Jag har för mig att DWSO firade 20-årsjubileum 2017, men 26/10 1996 såg jag dem på lokal i Vallentuna. Kanske räknar de spelningen på legendariska Tre Backar den 1 februari 1997, som sin egentliga debut? Gig i Sveriges huvudstad, bara det. I år spelade de förresten i Finlands dito, på Storyville (Helsinkis Stampen).

Ganska säkert har jag sett dem minst någon gång varje år. Lika roligt varje gång. Några medlemmar är kvar från 1996, medan andra har övergått till andra verksamheter, som Anna Sise (teater och jazzsång) eller Emma Peters (Grotesco). Och trummisen Ali Lundbohm finns ju inte längre bland oss. Grabbarna på instrumenten gör det bra, men dragplåstret är förstås de tre förtjusande och duktiga sångerskorna med sin repertoar, sin stämsång, sitt charmiga mellansnack, sitt go. Tillsammans med sjungande gitarristen Krister Erson tror jag de är rätt unika i sin genre i Sverige (DWSO är mer retro än t ex Jakob Norgrens sångerskor).

Repertoaren är covers på southern soul från 1960/70/80-tal (Candi Staton, William Bell etc) uppblandat med ”Under the boardwalk”, ”Lady Marmalade”, ”Whinin´ boy moan” och fler. I år har de utökat repertoaren med bl a två gospellåtar, ”Just a closer walk with thee” (i ett New Orleans-jazzarr) och ”You can have her”, en gammal gospel som Roy Hamilton och Anita Lindblom fick kommersiella hits med när det begav sig.

Karby Gård är en trevlig spellokal ute på landet. De har musik varje onsdag året runt. Den entusiastiske arrangören stuvar lätt in obegränsat med folk i ett rum inte mycket större än ett ordinärt vardagsrum. Förra året gjorde DWSO dundersuccé på sin första spelning och blev omgående ombokade till i år.

Text och bild: Straight outta Löfgen

Skriv ut