WALTER TROUT - Nalen, Stockholm 14 november 2018

 

walter trout

Hela bandet, inklusive Trout själv, kliver upp på scenen samtidigt. Glatt vinkande till oss på golvet. Ingen speciell stjärnpresentation för huvudpersonen här inte. Efter att ha dragit över strängarna som en test att volym och reverb är rätt så drar första låten igång.

Redan som andra låt kommer Luther Allisons ”I´m back”. Det är väl lite att vara tillbaka som blir temat för kvällen. Dels berättar han att han tycker det är skönt att vara tillbaka i Stockholm, ”denna vackra stad”. Dels har han varit nära att få möta Sankte Per, efter en komplicerad levertransplantation som medförde 60 förlorade kilon och åtta månader i sjukhussängen. Han kör flera låtar från den ljusa och glada plattan han gjorde efter att ha tillfrisknat. Han ber också, i en låt, det liv han levde som ledde fram till transplantationen att dra åt helvete.

Walter Trout drar sina gitarrsolon som om det vore ett vardagligt jobb. Inga krumbuktande åthävor med balansering eller knästående på scenkanten, för att få oss att förstå att nu hör ni ett jäkligt avancerat solo. Nä, det finns ingen som helst tillstymmelse till att glänsa. Han är en i bandet. Det gör egentligen att man bara blir än mer imponerad av fingerfärdigheten och de toner han får fram. I vissa lägen är han helt makalös.

I några låtar släpper han fram sin roddare både på gitarr och sång. Han lutar sig mer åt hårdrocken och har en vokal någonstans i gränslandet mellan Ian Gillan och David Coverdale.

Trout och bandet nöjer sig med ett extranummer, ”Bullfrog blues”, dedikerad till Rory Gallagher (som tyvärr avled efter en misslyckad levertransplantation 1995). En låt som Trout även spelade under sin tid som gitarrist i Canned Heat, då som en ”Canned Heat-låt”.

Walter Trouts framtoning på scenen gör att jag får ett intryck av en jordnära och sympatisk person (som bekräftas av personer som träffat honom). Hans mellansnack mellan låtarna var också bra, fjärran från det ofta sluddrande namnet på låten de ska spela, som jag upplevt på många konserter med andra artister. Ska jag gnälla på något så är det att jag gärna haft hans gitarr ännu högre i mixen och lite lägre volym på bas, trummor och keyboard. Även om Trout inte verkade så intresserad själv av att få allt ljus på sig, så var han och hans gitarr huvudnumret.

Skriv ut