HOLLIS BROWN
Ozone Park
Cool Green Recordings, CGR75841 (33 min)
Bandnamnet är förstås en Bob Dylan-referens, men det är knappast något man ska bygga förväntningar på. Till en början är det tämligen oskyldig amerikansk radiorock, med lite rhythm’n’blues-influenser. Man måste inte kalla det för muzak, för låthantverket och melodikänslan finns alltjämt där, men stundtals är det inte mer än okej musik som skulle kunna spelas var som helst.
Bandets identitet börjar däremot ta form en bit in i skivan. Även om några refränger är lite väl platta, blir helheten i slutändan en slags modern softrock någonstans mellan Eagles och amerikansk indiepop. Släpps för övrigt på underetikett till storbolaget Provogue.
