DION
The Jasmine EP Collection
Jasmine Records JASCD 1213 (80 min)
Från mitten av 1950-talet till mitten av 1960-talet var EP:n ett betydande skivformat. EPn kunde vara en samling, låtar plockade från en LP men också ha låtar som bara fanns på EPn. Till skillnad mot singlar lades det ofta ner mycket arbete på omslag (oftast i färg) och lay-out på EP:na. I Jasmines EP-serie har nu turen kommit till Dion. 32 låtar från åren 1958-1962, både solo och med The Belmonts.
Den italienättade Dion Di Mucci startade med kompisar som ”street-corner sångare” i hemkvarteren i Bronx, för jämnan med honom som ledsångare. Parallellt fanns han även i ett gatugäng med inte helt lagliga aktiviteter. Droger kom också tidigt in i bilden, redan som tonåring var han beroende av heroin.
Tillsammans med tre kompisar bildades Dion & The Belmonts, gruppnamnet var en hyllning till huvudgatan i Bronx, Belmont Avenue. Skivdebuten 1958, doo wop-låten ”I wonder why ” blev en hit. Miljonsäljaren kom året därpå med ”Teenager in love”, en Pomus-Shuman komposition. Dions heroinberoende hade redan då börjat påverka negativt, med en del missade rep och spelningar. Inskrivning på kliniker för avgiftning skedde, men återfallen var regelbundna. Det tog hela åtta år innan han var kvitt sitt heroinberoende.
1960 upplöstes gruppen. Inte bara beroende på Dions missbruksproblem, utan också olika syn på den musikaliska utvecklingen framåt. Dion var en naturbegåvning med en röst som behärskade rock, swing, croon, country & western, rhythm´n´blues och blues (hans senaste album nu på 2000-talet har varit bluesalbum). Dion ville fortsättningsvis omfamna brett stilmässigt men trion Belmonts lutade mer åt croonerhållet.
Dion solodebuterade 1960 med ”Lonely teenager” som tog sig upp till tolfte plats på USA_listan. Fler hits följde fram till 1962, som denna samling omfattar; ”Runaround Sue”, ”The wanderer”, ”Lovers who wander ” och ”Little Diane”. Alla med drag åt doo wop. ”Runaround Sue” har exempelvis med doo wop-gruppen The Del-Saints bakom Dion. En cover på doo wop-gruppen The Harptones ”Life is but a dream” klättrade också på listor.
Dessa åtta EP:n samlade på en CD ger en bra bild av Dions första fyra år i karriären. Inte mycket bluesigt, eller rhythm´n´blues men en lyckad flirt med lite poppig doo wop.
