BLANDADE ARTISTER
Boss Black Instrumentals – Rinky Dink Vol 1
Koko Mojo KMCD 105 (64 min)
Boss Black Instrumentals – Zeen Beat Vol 2
Koko Mojo KMCD 106 (65 min)
Koko Mojo vidgar sig ytterligare när de presenterar ”Boss Black Instrumentals”. Man är nu uppe i över 200 utgåvor vilket säkert berikat de flesta som gillar ”vår” musik från 1950-60 talet. De imponerar på mig, verkar besitta stor kännedom om artister, tillgång till många udda låtar vilket troligen bidragit till ett vinnande koncept. Tyvärr saknas oftast den informativa biten. Säkert figurerar en del dubbletter bland allt detta. Men det får man räkna med när det gäller denna stora kvot av utgåvor.
Här är två volymer där det instrumentala gäller. 1957 verkar vara ett riktmärke då merparten kommer från det året på ”Rinky Dink”. En sedvanligt bra mix med artister, från den högre divisionen till närmast obekanta namn. Bob Reed med band gör avspark i rockiga ”Malibu”. Little Walter gjorde flera superba instrumentallåtar där ”Flying saucer” varit en ögonsten i min smak. En munspelare av annan kaliber var Levi Seabury som 1956 spelade in sin enda skiva för BB Kings Blues Boy Kingdom. Seabury omkom i en bilolycka i januari 1957. Där gick vi miste om en bra artist. Låten ”Boogie beat” har en extatisk rytm där det påstås att BB själv medverkar på gitarr. Lafayette Thomas är en av många skickliga gitarrister som sorgligt nog inte fick den status han förtjänade. ”Cockroach run” har en härlig lunk. Elmore slidar som vanligt på tungt i ”Elmores contribution to jazz”. Ett stort namn inom trumpetjazzen var Cootie Williams som här i rätt sällskap får till en höjdare i låten ”Rinky dink”, där troligen Larry Dale medverkar på gitarr. Listan kan göras lång men jag avrundar med Gone All Stars i gungande takter där saxofonisten Buddy Lucas blåser i luren i låten ”7-11”.
Zeen Beat når inte riktigt upp på samma nivå som första volymen, åtminstone emligt min kinkiga smak. Å andra sidan har den en del fantastiska låtar. Trummisen Earl Palmer som får räknas som en av de förnämsta bjuder på coolt sound i ”Drum village pt 1 & pt 2”. Från New Orleans kom också Tommy Ridgley som levererar en av de häftigaste instrumentallåtar jag hört. Låten var ”Jam up” men har här förmodligen den rådande twisteran utökat titeln till ”Jam up twist”, man har dubbat på några kommentarer vilket inte gjort låten sämre. Jesse Price är kanske inte så känd, men levererar i”Geechi”, en Ebb-singel från 1958. Lefty Bates var en briljant gitarrist vilket kan höras i svängiga ”Rock alley”. Vidare kan nämnas namn som Memphis Slim, Paul Gayten, Bill Doggett , Googie Rene och Icky Renrut (= Ike Turner). Totalt finns 26 spår på respektive skiva. Ett fyrverkeri av skön musik där ”Rinky Dink” vinner på målfoto.
