BILLY BRANCH & THE SONS OF BLUES   
Roots and Branches – The Songs Of Little Walter
Alligator ALCD 4992  

Att ge ut ett album med tolkningar av 14 låtar hämtade från den legendariske och genialiske  bluesmunspelaren, sångaren och låtskrivaren Little Walter Jacobs repertoar är självfallet en utmaning, men sångaren/munspelaren Billy Branch och hans band the Sons Of Blues lyckas bra. En viktig komponent till denna framgång torde vara att Billy och bandet har den långa erfarenhet och pondus som krävs för att framgångsrikt göra egna, lagom moderniserade, tolkningar av Little Walters inspelningar utan att söka kopiera Walters sound.

Billy Branch är naturligtvis inte den förste som har gett ut skivor med tolkningar av Little Walters musik. Ett exempel är en numera utgången hyllningsplatta till Little Walter, efter dennes tragiska bortgång 1968, där den store bluesmunspelaren och sångaren George ”Harmonica” Smith tillsammans med Muddy Waters, Otis Spann med flera framförde de mest kända Little Walter låtarna med bravur, men även andra Little Walter låtar.              

Billy Branch, född i Chicago 1951 och uppvuxen i Los Angeles, kom tillbaka till Chicago 1969 och fick sitt genombrott som bluesartist och munspelare 1975. Han kom snart under Willie Dixons vingar och bildade senare sitt egna band The Sons Of Blues, tillsammans med Lurrie Bell och Freddie Dixon med flera. Han har därefter varit en av de flitigaste bluesmusikerna med medverkan i ett stort antal evenemang och konserter. Ett viktigt genombrott var när Billy valdes ut att medverka på plattan ”Harp Attack!” på Alligator tillsammans med mentorerna och munspelslegendarerna Junior Wells, James Cotton och Carey Bell.

Själv hörde jag Billy live senast för några år sedan, i Westmont utanför Chicago där det hölls en Memorial till Muddy Waters med konserter och hyllningar. Billy imponerade stort.

Plattan ”Roots and Branches” börjar med ”Nobody but you” i en tung version och därefter följer ”Mellow down easy” med fantastiskt bra munspel av Billy, med utgångspunkt i Little Walters munspelssolon från originalversionen. De båda instrumentallåtarna ”Juke” och ”Roller coaster” följer ganska nära originalet, med utmärkt munspel av Billy med särskild pluspoäng för framförandet av ”Roller”.

En verklig höjdare är mollbluesen ”Blue and lonesome” med hela bandet på topp och där särskilt gitarristen Giles Corey glänser med sina mollbluessolon, med samma intensitet som Luther Tucker’s gitarrsolon i originalversionen. Andra excellenta låtar är ”Just your fool/Key to the highway” i ett medley  och ”It’s too late brother” I ett intensivt framförande. 
Även i övrigt håller plattan en hög standard, låt vara att det tyngre framförandet och – ibland – högre tempot i vissa låtar såsom ”Last night” drar ner betyget något.

Som sista punkt på plattan finns en kort inspelning där Little Walters dotter Marion Diaz berättar några minnen om sin far Little Walter.

Sammanfattningsvis är detta en mycket bra platta som varmt rekommenderas.