Henry Gray 1925–2020

henry gray

Den 17 februari avled sångaren och pianisten Henry Gray i en ålder av 95 år. Henry Gray var den sista riktigt kända bluespianisten ur sin generation som gick bort.

Henry Gray föddes den 19 januari 1925 i Kenner, Louisiana. Han började spela piano som åttaåring men eftersom hans föräldrar var religiösa tillät de inte att han spelade blues, utan det var mest religiös musik som till exempel spirituals han lärde sig att spela till en början. När han var 16 år började han ändå att spela på blues på en klubb i Alsen, dit hans familj hade flyttat. Hans far insåg att Henry kunde tjäna pengar på att spela blues och tyckte då att det var okej.

Efter några års militärtjänstgöring i Sydostasien under andra världskriget fick Henry Gray medicinsk frisedel och flyttade sedan till Chicago 1946. I Chicago blev han vän med bluespianisten Big Maceo Merriweather som tog honom under sina vingar. Big Maceo kom att bli en viktig mentor och inspirationskälla för Gray. I Chicago blev Henry Gray med tiden en uppskattad kompmusiker och han spelade med praktiskt taget alla de stora Chicagoartisterna både på scen och skivor. Den första skivinspelningen i eget namn (som Little Henry) gjorde han på Chess 1953. Låtarna från den sessionen släpptes senare på LP-skivor. Sitt stora språng i karriären tog emellertid Gray när han 1956 blev pianist i Howlin’ Wolfs band. Henry Gray stannade tolv år i bandet, innan han 1968 flyttade tillbaka till Louisiana efter ett gräl med Wolf. Musikkarriären fortsatte dock i Louisiana där han spelade med Slim Harpo och även gjorde en del skivinspelningar som bland annat släpptes på antologier på Arhoolie och Excello.

Det dröjde ända till 1977 innan Henry Gray gjorde LP-debut med ”They Call Me Little Henry” på det tyska skivbolaget Bluebeat. Sitt första amerikanska fullängdsalbum gjorde han 1988 med ”Lucky Man”, som släpptes på Blind Pig. Henry Gray medverkade också på ”A Tribute To Howlin’ Wolf”, vilken förärades med en Grammynominering 1998. På 1990-talet blev Gray vän med munspelaren Bob Corritore som kom att betyda mycket för honom under resten av karriären. Deras samarbete ledde till flera skivinspelningar tillsammans och också en del turnerande ihop. De båda uppträdde till exempel på Mönsterås Blues & Roots Festival 2015, där den då 90-årige Gray charmade och förundrade publiken med sitt fina pianospel. Sin sista platta, med namnet ”92”, spelade han in vid 92 års ålder. Som en bekräftelse på Henry Grays betydelse som bluesmusiker blev han 2017 invald i Blues Hall of Fame. De sista åren av sitt liv blev Henry Gray allt svagare och hösten 2019 blev han inlagd på ett hospice i Baton Rouge där han tillbringade sin sista tid i livet.

Text: Kjell Wikström
Bild: Jimmy Thorell
 

Skriv ut